Välkommen till min textsalong. I salongen delar jag mina tankar om skrivande och kreativitet, sånt som inspirerar mig och sånt jag funderar på.


AI som drivkraft

Jag läste precis en tankeväckande artikel om en prisvinnande novell som anklagas för att vara skriven med hjälp av AI eller kanske till och med helt genererad av AI. Jag tycker det är särskilt intressant att de som är insatta och som uttalar sig om novellen säger sig känna igen tecken på att AI har använts. Tänk ändå att vi har fått så mycket insikt i hur AI fungerar att vi kan tolka texter och känna av det! Jag kan inte sätta fingret på det men jag har en subtil aning om en text är AI-genererad eller inte. Det är något med rytmen, ordvalen och formuleringarna som avslöjar ursprunget. 

När jag ser på det på ett positivt sätt, så tänker jag att det visar att vi har ett försprång som skrivande människor.

Undra hur det är med den aktuella novellen? Har författaren använt AI eller inte? Tänk att bli misstänkliggjord trots att en har skrivit texten. Vilken hemskt känsla det måste vara att veta med sig att en har lagt ner mycket tid och möda på att skriva en så bra novell som möjligt och sedan bli ifrågasatt. Tänk om hens naturliga språk är så likt en AI att det misstas för en språkmodells. Sorgligt. Eller tänk om hen verkligen har använt AI och en jury tyckte om resultatet. Om så är fallet, Då är det kanske en text som borde tolereras och att vi får acceptera att den har något även om ursprunget inte skulle vara en människas hjärna. 

Jag har bollat skrividéer med AI och har fått uppleva när den ivrigt föreslår att den ska skriva en inledningsscen eller avslutning. Av nyfikenhet har jag låtit den göra det och texterna som kommer blixtsnabbt har varit underhållande. Jag har fått skrattretande texter fyllda med klyschor, så pass att de nästan nästan blir obekvämt att läsa. En avslutningsscen som jag beställde innehöll både en solnedgång och två personer som vandrade iväg hand i hand, inte ett avslut som kändes rimligt eller användbart i den aktuella texten, men roligt var det. Jag har gjort några försök att få språkmodellen att skriva på ett annat sätt men utan framgång. Den tycks kunna prestera klyschiga och platta alster. Kanske beror det på min oförmåga att prompta eller så är det ett bevis på att den inte ska användas till den här typen av skrivande? Det är en konstart i sig, men då kanske det ska vara en egen genre? Det hade varit intressant med en skrivtävling som går ut på att använda AI på bästa sätt? Hur skulle det se ut? Vilka bidrag hade skickats in då? Eller om AI satt med i juryn och bedömde dem? Det tror jag hade kunnat bli riktigt underhållande.

När jag ser på det på ett positivt sätt, så tänker jag att det visar att vi har ett försprång som skrivande människor. Vi känner när det skaver så där lagom mycket så att texten känns unik eller intressant. Vi kan också se när något är så tillrättalagt att det inte finns en tillräckligt stor skämskudde att täcka skärmen med. Jag känner mig både road av och glad över att AI inte kan skapa mer läsvärda texter. Det leder till att jag blir inspirerad och motiverad att skriva. Jag vill skriva för att visa att det handlar om något annat än vem som kan prompta på ett begåvat sätt. Det finns hopp för den mänskligt skrivna texten som har kvaliteter som inte går att efterlikna. AI gör att jag känner att det finns en mening med att fortsätta skriva texter som inte kan efterapas.


Lämna en kommentar