Toves Textsalong

Morgonsidorna som är ett av verktygen enligt Lev kreativt, ska skrivas för hand. Det går helt enkelt ut på att sitta ner det första som händer på morgonen och flödesskriva tre sidor. Det finns inget krav att det ska handla om något särskilt. Ingen ska läsa dem, kanske inte ens du själv. Det är kanske tur att det inte finns några sådana förväntningar, eftersom min handstil är nästan oläslig. Jag är också vänsterhänt vilket innebär att vissa bokstäver blir krampaktiga när jag ska göra dem. Handen behöver rotera motsols för att forma exempelvis ”a” och ”g”, det känns både onaturligt och efter en stund smärtsamt.

Det där med att skriva för hand är en utmaning för mig eftersom jag inte kan skriva lika fort som jag tänker. När jag skriver på tangentbordet kan jag hålla jämnt tempot med tankarna. Jag har övat upp en hög hastighet på tangentbordet, använder alla fingrar och vet exakt var bokstäverna sitter. Jag behöver inte titta på fingrarna när jag skriver. Det tackar jag skrivmaskinslektionerna i skolan för och senare lektionerna i datorsalen där vi övade oss i att skriva fort och rätt. Men det här med handskrivet. Jag har funderat på om det skulle vara en idé att lära sig att stenografera för att få upp hastigheten även för hand. Om det nu inte är en poäng i just att det går långsammare för hand? Att låta tankarna få hinna i kapp.

Eftersom upplevelsen av att skriva för hand och på tangetbord skiljer sig så mycket åt både vad gäller tempo, handrörelser och hur tankarna dyker upp, började jag fundera på om det kanske är olika delar av hjärnan som är aktiv om en skriver för hand eller om en skriver vid tangentbord? Hjärnan fascinerar mig. Så jag blev glad när jag hittade ett poddavsnitt om just handskrift och hjärnan: I hjärnan på Louise Epstein från 2023. I avsnittet pratar de om fördelarna med att skriva för hand men också om utmaningarna.

Göran Lundborg, professor emeritus i handkirurgi, är en av gästerna i podden. Enligt honom är det viktigt att skriva för hand. Det händer mycket i hjärnan när vi skriver för hand. Det finns ett antal nervceller som styr handens rörelser. Det går åt mycket kraft till att skriva för hand eftersom det krävs ett komplicerat samspel mellan muskler, känselintryck för att utföra aktiviteten, till skillnad från när vi skriver på tangentbordet och inte skapar bokstäverna själva. Jag minns hur jag på lågstadiet fick öva på att forma bokstäver i sand för att få in rörelsen i handen. Det var ett effektivt sätt att öva upp handen och förståelsen för hur en skulle göra för att behärska skrivandet.

Ett av problemen som de lyfter i avsnittet är att skriva läsligt, få ont i handen och att känna sig utmattad efter en stunds skrivande. Det handlar om dålig träning och går att öva upp, säger Göran. Han påpekar också att det finns en fara i att tappa förmågan att skriva för hand, då handskrift och andra finmotoriska förmågor hänger ihop. Handskriften har en betydelse och vi bör försöka bevara förmågan. Den hänger ihop med vår förmåga att använda vårt språk, stavning och meningsbyggnad.

En annan sak som de berör är hastigheten i skrivandet. Det går fort att skriva på tangenter, kanske för fort? Det kan lätt bli för mycket text om en skriver på datorn. Om det inte går att skriva snabbt, skriver en inte lika mycket och det sker en naturlig urvalsprocess. När vi inte skriver fort utan funderar noggrant, hinner tankarna processas på ett annat sätt.

En gäst från militären tipsar om att skriva med versaler för att kunna kommunicera fort. Det kan jag känna igen: Jag har svårare att skriva gemener och skriver ofta med bara versaler. Det har varit också mitt sätt att göra det jag skriver mer läsligt. Kanske bör jag öva upp min förmåga att skriva även med gemener för att få ner tempot och på så sätt hitta ett annat kreativt flöde?