Toves Textsalong

Skuggkonstnär är ett begrepp som Julia Cameron använder för att beskriva vad som kan hända när en konstnärlig längtan inte får ta plats utan istället hamnar just i skuggorna till förmån för ett ”riktigt” liv utan konstnärliga ambitioner. Jag tror att vi är många som känner igen oss i detta om att bära på undanskuffade drömmar om ett konstnärligt liv. Istället har vi valt mer förnuftiga liv för att exempelvis kunna försörja oss. För det vet vi ju att: ”det inte går att försörja sig på att skapa”. Eller? Är det sant? Behöver det vara sant?

Första veckan i Julia Camerons kurs i kreativitet handlar om att börja läka och hitta tillbaka till en kanske bortglömd konstnärlig sida. Temat är att bygga upp en trygghet, att mota bort negativa tankar genom att använda affirmationer och att börja identifiera de kreativa blockeringarna.

Cameron understryker vikten av att få uppmuntran även för ansträngningar och inte bara när vi lyckas med ett projekt. Hon menar att det är just bristen på uppmuntran och stöd samt rädslan för att misslyckas som leder till att många av oss blir skuggkonstnärer istället för konstnärer. Konstnärliga talanger pressas in i mer normala, riktiga yrkesval där de kreativa förmågorna kan användas på andra sätt, som exempel nämner hon bildlärare, manager och terapeut. Lösningen som Carmeron presenterar är att ta sig själv och sina drömmar på allvar och börja leka för att bli kreativ igen. Hon manar till att låta processen ske i ett lugnt tempo för att på så sätt läka blockeringarna.

Det är de negativa föreställningarna som vi bär med oss som vi behöver jobba med för att komma vidare i den kreativa läkning. Cameron föreslår att vi ska gå till bottnen med de negativa föreställningar för att komma fram till källan och förstå varifrån tankarna kommer. När vi vet det är de lättare att möta. Vapnet mot de negativa föreställningarna är att använda affirmationer. Jag tänker på affirmationer som en kraftfull form av mental träning. Tekniken går i korthet ut på att låta positiva budskap upprepa sig i hjärnan istället för de kritiska, negativa. Det handar om att programera om slingan som går i hjärnan. Det går, men det kräver ett medvetet arbete.

Från den här veckans kapitel tar jag med mig förvissningen om att det går att luckra upp en blockering genom att tänka annorlunda och bemöta den inre kritikern med argument på varför jag kan. Jag tror att detta är mycket viktigt och kanske avgörande för att en ska orka hålla på med kreativa aktiviteter: Att träna upp den mentala styrkan och tilltro till att det vi gör är meningsfullt. Påminnelsen om att det mest kraftfulla och avgörande verktyget är våra hjärnor. Vikten av att bli vän med hjärnans vindlingar för att kunna skapa och fullt ut vara de kreativa varelser vi föddes till. På sikt kommer det att leda till att jag hittar till en trygg plats där skapandet kan frodas.