Toves Textsalong

Igår kväll lyssnade jag med stort intresse på en föreläsning med författaren Mårten Melin. Temat för föreläsningen var att skriva noveller. Det blev en timme med filosofiska resonemang kring vad en novell egentligen är och vad som skiljer den från en kortroman. Eller en romanett eller en novelett. Det Mårten framhöll var att inte låta formen styra berättelsen utan tvärtom: Låta historierna som en ska skriva bestämma formen. Det blir den längd det blir. Somliga teman passar för det längre formatet, till andra räcker det med ett fåtal sidor. En teknisk fråga, som han inte tycktes lägga så mycket vikt vid. Hans återkommande tes var att använda så få ord som möjligt men få fram sin historia.

Han pratade om vilka berättartekniker han använder i sina noveller. En av dem är att skriva på ett sätt så läsaren inte riktigt vet vem som är berättaren, vad den som är berättare är för något eller var historien utspelar sig. Att skriva in ledtrådar i berättelsen men att först på de sista raderna blir tydligt för läsaren. Det skapar en mystik och dynamik till historien. Mårten delade in noveller i tre olika typer: de som ger väldigt lite information så att läsaren måste läsa mellan raderna, handlingsdrivna noveller och noveller som nästan saknar handling utan snarare har som syfte att beskriva en känsla eller miljö.

Förutom alla praktiska tips så gjorde han en konkret skrivövning med oss. Övningen blev en riktig aha-upplevelse för mig. Den gick ut på att vi fick i uppgift att skriva klart en mening på kort tid. Meningen var: ”Jag är så arg så jag” Vi fick göra samma sak med två andra känslor. Nästa uppgift var att stryka de första fem orden: ”Jag är så arg så jag”, kvar hade vi den fortsättning som vi skrivit. Det resulterade i att vi skapade aktiva meningar av hur en känsla kan gestalta sig. Ett praktiskt exempel på den klassiska berättartekniken show, don’t tell eller gestaltning. Det är en teknik som nämns i (vågar jag påstå) alla skrivhandböcker, som ett viktigt grepp för att skapa bra texter. Teoretiskt tror jag att jag greppat det, men det var först med Mårtens konkreta övning som jag verkligen förstod. Sättet som vi fick närma oss gestaltning var så tydlig och gav mig en härlig aha-upplevelse av att ha förstått tekniken även på ett praktiskt plan. Jag kommer att ha nytta av det framöver och är en enkel övning att ta till om jag känner att jag behöver gestalta mer.

Han bjöd på flera lästips eftersom en behöver läsa noveller för att skriva dem. Genom att läsa andras texter kan det öka förståelsen för hur text funkar. Det instämmer jag helt i: skrivandet och läsningen hör ihop som viktiga komponenter i samma process. Jag tänker på läsning som ett sätt att ge skrivandet näring. Böcker som han nämnde och som jag blev intresserad av att läsa (och som jag delar vidare utan att själv har läst) var: Handbok för städerskor, För mycket lycka och No combacks. Andra novellsamlingar som jag med stor behållning har läst och gillar är Levande begråtna, Ensam i Paris och Resa med lätt bagage.