När jag tvivlar på mitt skrivande och på att det är någon mening med det, brukar det hjälpa att påminna mig om mitt varför. Varför skriver jag? Svaret är att jag skriver för att reflektera, fördjupa min kunskap om livet och vad det innebär att vara människa. När tankarna kommer ut i skrift blir de lättare att få syn på för att på så sätt göra dem mer begripliga. Genom mina texter vill jag inspirera och nätverka med andra som skriver. Jag skriver för att jag vill minska ensamheten och öka känslan av samhörighet. Kan det jag skriver göra att någon annan finner tröst, medkänsla eller glädje, fylls mitt skriv-varför med ytterligare en dimension.
”Jag skriver också för att jag vill minska ensamheten och öka känslan av samhörighet.”
Jag hoppas att mina historier ska möta läsare som bär på liknande upplevelser och att texterna kan väcka en känsla av igenkänning. Förhoppningsvis kan mina texter även bidra till en ökad förståelse för situationer och personer. Teman som jag ofta väljer att skriva om är relationer mellan människor, inom familjer, mellan generationer. Jag intresserar mig för det som skaver, det som ligger under ytan utan att riktigt synas. Det är en lycka att det finns oändligt med texter kvar att skriva och historier att berätta.
Lämna ett svar till Nya livet på landet Avbryt svar