Som en del i skrivprocessen, brukar jag ägna mig åt högläsning av det jag har skrivit. Det är en metod som jag har använt länge och på de flesta skrivprojekt när jag har kommit så pass långt att jag har en text som känns ”färdig”. Det finns massor att upptäcka i en text genom att läsa den högt: rytmen, längden på meningarna, hur ordens ljud passar eller inte passar ihop. Ofta brukar jag märka om jag behöver sätta ut skiljetecken eller att jag av misstag har hoppat över något ord. Fördelen med att läsa högt jämfört med läsa tyst är att när jag hör texten blir tydligt var och om något saknas. När jag läser tyst blir det lätt så att hjärnan fyller i det som saknas, vilket innebär att jag kan missa även uppenbara saker.
Ibland kan texten till och med kännas så främmande att jag undrar om det är jag som har skrivit den.
Min högläsning brukar vara en slags mummelläsning då jag gärna rör mig runt i rummet samtidigt och noterar med en penna var jag hakar upp mig. På senare tid har jag upptäckt fördelarna med att använda talsyntes också. Jag minns inte var jag läste eller hörde om tipset först, men det är riktigt bra. Med hjälp av talsyntes får jag ytterligare en dimension till min upplevelse av texten. När jag lyssnar på när en maskin läser upp det jag har skrivit får jag en annan upplevelse än när jag läser högt själv. Det som är särskilt bra med talsyntesen är att den gör att jag kommer en bit ifrån texten, med den distansen kan jag se den på ett nytt sätt och upptäcker nya saker.
Maskinuppläsning kan både leda till att jag blir överraskad och positiv, men också att jag får syn på var texten haltar eller har problem. Ibland kan texten till och med kännas så främmande att jag undrar om det är jag som har skrivit den. Det är en nästan magisk känsla som gör att skrivprocessen blir roligare. Talsyntesen kan ibland göra att det blir komiskt, eftersom den kan betona märkligt ibland. Ett litet skratt lättar upp processen och gör att arbetet känns roligare. Därför är det bra att varva med att läsa högt själv för att lyssna efter exempelvis hur replikerna låter eller om det finns ljud som upprepas för nära varandra så att jag behöver byta ord för att texten ska flyta bättre. Ibland vill jag ju också att ljuden ska vara liknande för att uppnå en effekt på det sättet.
Oavsett om det är jag eller maskinen som läser högt har jag märkt att högläsning fukar bäst de första gångerna, sedan är det lite samma sak som att läsa texten, jag vänjer mig vid hur texten låter vilket gör att jag inte längre kan hitta saker som ska justeras. Högläsning kommer att vara mitt bästa och mest effektiva verktyg under redigeringen.
Toves Textsalong 