Du vet den där känslan som infinner sig när en tanke, ett uppslag eller en möjlighet att få formulera en text, uppenbarar sig? Det är en omdelbar glädje som kommer samtidigt som en inser att ”det här kan jag skriva något om”. Det är så jag definierar skrivarglädje. Plötsligt känns dagen meningsfull och givande – bara tanken på att jag ska få skriva något gör mig lycklig. Det spelar faktiskt inte så stor roll vad texten ska handla om, det är själva aktiviteten skrivande som skänker glädjen.
Det är olika slags känslor att skriva om eller att skriva nytt – jag tycker om båda lika mycket fast på olika sätt.
Jag blir extra glad över påminnelsen av hur roligt det är att skriva. Ibland glömmer jag faktiskt bort det. Går det för lång tid mellan mina ordentliga skrivstunder sätter det sig på humöret. Jag blir inte riktigt mig själv eller än sämre version av mig själv. Men när jag kommer ihåg vad det är som driver mig, vad jag tycker om att fylla min tid med och insikten i att jag kan förmedla mig till andra genom skrift, då blir jag gladare. Det är alltså både själva aktiviteten och påminnelsen som gör mig glad och produkten blir texter som förhoppningsvis är läsvärda.
Skrivarglädjen för ofta med sig den effekten att jag hamnar i ett skrivflow där orden rinner ut av sig själva. En första version kommer till ganska snabbt, det är sedan som själva tempot sjunker och det blir lite trögare. Att skapa en stomme när jag vet vad jag vill säga är lätt, redigeringen kan jag fastna i, i timmar. Det är då jag inser att det inte finns något som säger när en text är klar. Det går alltid att skriva om.
Det är olika slags känslor att skriva om eller att skriva nytt – jag tycker om båda lika mycket fast på olika sätt. Glädjen i att skriva nytt handlar om att se hur en blank sida fylls med ord. Det började tomt och har efter en stund blivit något. Det är lika förunderligt varje gång. Glädjen i att skriva om handlar om att jag då får ägna mig åt det roliga i att välja ord, testa formuleringar och fundera över ordningen på stycken i den textmassa jag har framför mig.
När jag har aktiverat skrivarjaget blir jag snabb på att agera när jag ser ett behov av text. Det är som att jag får en ökad förmåga att se vilka texter som kan skrivas. Då erbjuder jag mig att skriva något, justera befintligt, fila på utkast eller vad det nu kan vara. För mig är det sällan ansträngande att skriva text. Det blir en extra drivkraft om jag också får klartecken på att någon annan tycker att det är en god idé att skriva. Jag skriver såklart oavsett, jag behöver inte någons godkännande eller välsingnelse för att göra det. Skriver gör jag ändå, i alla fall de dagar då jag minns att skrivarglädjen är min drivkraft.
Toves Textsalong 