En text kan jag skriva på nästan hur länge som helst. När historien är på plats på pappret börjar arbetet med orden. Det är denna fas som jag är mest road av, att titta på orden och fundera över bästa valet. Att läsa och känna hur texten ändras beroende på val av ord. Historien ändras inte, men känslan av att läsa den. Jag kan sitta i timmar med orden och ändra fram och tillbaka. Läsa, känna, ändra och känna igen tills jag är nöjd med upplevelsen av texten. Det är en särskild känsla jag letar efter för att veta när jag är nöjd. Jag kan inte riktigt beskriva hur jag vet, men jag känner när en text är klar. Känslan är speciell och jag blir uppfylld av att ha skapat något.
”Att läsa och känna hur texten ändras beroende på val av ord.”
Idag har jag kännt detta inför en text som jag arbetat med den senaste tiden. Jag har precis färdigställt en novell. Nu har jag uppnått känslan av fullbordan. Jag ska låta den vila till sig ett par dagar eller veckor, medan jag skriver något annat sedan gör jag en sista genomläsning för att se om känslan jag har just nu håller i sig. Finns känslan kvar nästa gång jag tittar på texten, då vet jag med säkerhet att jag är klar. Finns den inte där gör jag ett par redigeringsrundor till för att hitta känslan igen. Just nu lever jag på lyckan av att fångat och skrivit texten som för några veckor sedan bara var en difus idé. Lyckan av skapande är berusande härlig.
Toves Textsalong 