En stor utmaning är att hinna skriva så mycket jag vill samtidigt som resten av livet pågår och kräver sitt. Familjen, ett heltidsjobb och ändå en strävan efter att hitta tid för att skriva, hur kan jag åstadkomma det? Fördelen är att för mig innebär skrivandet inte något som jag behöver kämpa med för att vilja göra. Jag gör det dagligen, oftast så kommer det av sig själv. Det är förutsättningarna som är haken.
Osynken har den positiva effekten att jag får tid utan att behöva anstränga mig.
Ett knep jag brukar ta till när jag vill hitta mer skrivtid är att ägna mig åt ”planerat osynk”. Det är osynk i förhållande till andra människor, deras behov och önskemål men även vad som pågår i min omgivning. Min planerade osynk kan innebära att jag stiger upp tidigare än familjen för att få en stunds skrivande innan övriga vaknar. Jag tar lunch vid andra tider än mina kollegor för att kunna skriva medan jag äter eller den stunnden som finns kvar av lucnpausen när jag har ätit. Jag skriver även när jag får plötslig tid över, när jag väntar till exempel. Osynken har den positiva effekten att jag får tid utan att behöva anstränga mig. Tiden finns och jag fångar den för att använda den till mitt skrivande.
För att underlätta och göra stunderna av osynk så bra som möjligt använder jag Google Docs och appen Jetpack för att kunna redigera bloggen. Jag kan skriva vidare på texter jag har sparat och jag kan spara uppslag och tankar jag får. Har jag min mobil med mig kan jag spara idén innan den försvinner ur minnet. Papper och penna är förstås också mina följeslagare, men med en handstil som ofta jämförs med hieroglyfer är de digitala verktygen oslagbara. Jag vill ju helst kunna läsa vad jag har skrivit. Den planerade osynken är min bästa vän.
Toves Textsalong 