Ett vanligt råd som flera skrivpedagoger och kreatörer ger är att en ska skriva om sådant som ligger nära en själv. Det kan vara att skriva om något som en är insatt i, något självupplevt eller något som intresserar en för. Kreatören Austin Kleon trycker på att det är avgörande att inte skriva om det en vet något om, utan att skriva boken som en vill läsa. Det blev en aha-upplevelse för mig när jag tänker på det på det sättet. Det finns en avgörande skillnad mellan att skriva vad en vet och vad en vill. Skillnaden mellan de perspektiven är att det första blir mer som en redovisning av vad en vet och det andra är att det blir mer känslostyrt, vilket gör att texten blir mer intressant. Att skriva det en tycker om och drivs av kan göra texterna bättre.
Att inte försöka vara någon annan till lags eller skriva på ett sätt som jag tror att någon annan vill, utan vara sann mot mig själv och mitt skrivande.
När jag slirar runt och inte riktigt vet hur eller vad jag ska skriva, känns det som ett bra råd att följa: Att ställa mig frågan om vad jag vill läsa och låta det styra mitt skrivande. Att inte skriva vad jag vet utan vad jag vill läsa, för att på så sätt skriva intressanta texter. Att skriva den typen av text som jag själv vill läsa. Den typen av text som jag tycker om. Ett enkelt, men kraftfullt råd som känns så självklart. Att minnas vad jag tycker om och vad jag vill berätta med min text. Att inte försöka vara någon annan till lags eller skriva på ett sätt som jag tror att någon annan vill, utan vara sann mot mig själv och mitt skrivande. Det finns något både lätt och svårt i att tänka på det sättet kring skrivandet. Det jag tror händer är att texten känns mer angelägen och det är lättare att hitta orden och känna att det är meningsfullt att skriva den.
Rådet kan fungera som en kompass om jag tvekar och inte vet vad jag vill skriva eller på vilket sätt. Det känns trösterikt att tänka på det. Det innebär att jag kan lyssna inåt, att jag håller kursen och minns vad jag håller på med. Jag kan påminna mig om vad jag vill skriva och varför. Vad jag skulle vilja läsa. Det gör att jag känner mig lite mer säker på vad jag håller på med och varför jag vill skriva den. Manuset jag arbetar på nu är precis det som jag vill läsa. Så uppmaningen är nyttig för mig att vända tillbaka till. Det är något som gör att jag känner att jag håller kursen och vet varför. Jag skriver en text för att jag vill förstå något och berätta om det jag har förstått. En text som jag tänker skulle kunna bli läsvärd.
Det känns som något att falla tillbaka på när tvivlet kommer, för tvivlet kommer alltid någon gång under processen. Då är rådet skönt att minnas. Varför gör jag det här? Vad är det för text jag hoppas att jag ska skapa? Är detta något som jag skulle vilja läsa? Att låta svaren guida mig när jag känner mig vilsen och vill ge upp. Det är inget nytt råd, men det är bra att påminna sig om det. Behöver något att hålla mig till. Att tänka på att jag kanske skriver texter för mig själv, att det är något jag skulle vilja läsa. Det kan också vara att jag skriver en text för någon annan och att jag vill berätta något för någon annan. Det är klart att det är enklare om jag skriver till mig själv och det som jag vill läsa. Att jag skriver för att jag vill berätta något. Att skriva en text som jag saknar. En text som jag vill läsa för att jag ska hitta stöd, förklaringar. Det gör det så mycket enklare om jag minns detta när jag har dagar av tvivel.
Toves Textsalong 