Som skrivande människa är det jag önskar högst att få nå ut med mina texter. Jag hoppas att det någonstans ska finnas en mottagare som läser och som reagerar på mina ord. Mitt skrivande är ett sätt att uttrycka tankar, känslor och fenomen jag uppmärksammar. Kanske kan det jag skriver trösta, inspirera, roa, informera och underhålla någon? Jag skriver för att jag vill något med mina ord, men jag vet inte alltid om någon läser. Det är min längtan efter läsare som gör att jag dras till skrivtävlingar. När jag skickar in tävlingsbidrag vet jag att min text kommer att möta en jury. Den vetskapen gör att mitt skrivande känns meningsfullt. Jag jagar inte vinsten i sig, utan chansen att bli läst.
”Jag jagar inte vinsten i sig, utan chansen att bli läst.”
Den senaste tiden har jag skickat bidrag till tre olika tävlingar, med helt olika teman. För ett par veckor sedan fick beskedet att jag hade vunnit i Litterära konsulters tävling med tema ”smultronstället”. Min novell ”Hemlighuset” bygger på barndomsminnen från min mormors torp och de speciella upplevelser, dofter och tankar jag förknippar med det stället. Texten kom till mig lätt och ledigt, jag redigerade den knappt. När jag skickade in den hade jag inga höga förväntningar, men det var deadline och jag hade bestämt mig för att skicka in. Eftersom jag arbetat ovanligt lite på texten blev jag extra överraskad över beskedet att jag vunnit! Den största vinsten är att någon har läst och tyckt om det jag har skrivit, någon som jag inte känner. Det gör att jag känner att det finns något i mitt skrivande. Jag kan skriva texter som andra uppskattar. Glädjen är total!
Toves Textsalong 