Orden har alltid varit mina leksaker. Sedan jag lärde mig skriva har jag ägnat mig åt att hitta på historier. Det bästa jag visste var när vi fick skriva fritt på svenskan och de nationella proven då vi skrev olika typer av texter var något jag såg fram emot. Skriva var det samma som att leka för mig och så är det fortfarande.
Skriva var det samma som att leka för mig och så är det fortfarande.
Jag intresserar mig för vilken betydelsen leken har i våra liv och läser just nu en spännande bok i ämnet: Play av den amerikanska forskaren Stuart Brown. Han tar upp vad leken har för betydelse för människan och vårt välmående. Hur leken kan ta plats i vardagen och inte behöver innebära motsatsen till att jobba. Hur vi kan integrera lekfullheten med det vi gör om dagarna. Han menar att det till och med finns tecken på att ett lekfullt sinne är av vikt när vi ska utföra mer seriösa och viktiga arbetsuppgifter. Det resonerar med mitt sätt att tänka på kreativiteten och skapandet. Det är en lek att skapa något som aldrig gjorts förut och att lämna bestående spår i form av bloggposter, noveller ocn andra texter. Jag blir upplyft av att läsa om lekandet och mer övertygad om att jag är något på spåren.
Ett av Browns tips är att minnas tillbaka vad en tyckte om att göra som barn och på olika sätt försöka hitta sätt att göra liknande saker som vuxen. För en skrivande och läsande person känns det enkelt: Det är bara att fortsätta att skriva och läsa varje dag. Jag använder skrivandet som ett sätt att hålla liv i min lekfulla och fantasifulla sida. Det jag skriver på kan komma till användning i min proffession. Vilka är dina lekar och hur kan du använda dem i din yrkesutövning?
Toves Textsalong 