Jag håller i min hand den vackraste lilla bok om skrivande som jag någonsin har läst: Ordens sånger av Sofia Siversdotter. Ända sedan jag fick höra hennes ord i slutet av ett yogapass har jag älskat hennes sätt att skriva och hur hon sätter ord på vad det är att vara människa med allt vad livet för med sig. Jag följer henne på sociala medier och har gått en skrivarkurs med henne. En skrivarkurs som fick en stor betydelse för att jag äntligen fick min bokidé på papper.
Genom bokens nio sånger delar Sofia med sig av sina råd om vad som kan vara hjälpsamt när en vet att en har en vilja att skriva men kanske inte vågar eller tror på den egna förmågan.
Ordens sånger handlar framförallt om skrivande, men också om så mycket mer som att se skönheten omkring oss och att välja ett liv som ligger i linje med våra värderingar. Genom bokens nio sånger delar Sofia med sig av sina råd om vad som kan vara hjälpsamt när en vet att en har en vilja att skriva men kanske inte vågar eller tror på den egna förmågan.
Den här boken är något helt annat än alla de skrivhandböcker jag har läst. Att läsa boken är som att läsa en lång dikt om skrivandet, skapandet, naturen och livet. Sofias poetiska språk och varma ord är trösterika och stöttande genom livet och i mina skrivande stunder när tvivlet smyger sig på och ensamheten hotar att tysta mig. Det är en gåva att läsa henne och att läsa hennes kloka ord om vad det kan innebära att vara en skrivande människa.
Bokens nio sånger är så vackra och tröstande att lyssna till. Jag tycker särskilt om reflektionsfrågorna som avslutar varje kapitel. Att ta sig den tiden att reflektera och fundera över vem jag är som skribent, vad jag behöver för att utvecklas och hålla fast vid en hållbar rutin som gynnar skapandet. Att det inte är bråttom att skriva, att livserfarenheter och det tempo vi har, är precis rätt för att våra texter ska bli till. Så som jag läser boken handlar den om att skriva för att må bra. Det läkande i att formulera och skriva om minnen, upplevelser och vad det är att vara människa.
Att jag får känna mig inbjuden att vara en skrivande person. Den här boken handlar inte om skrivtekniska verktyg utan ett förhållningssätt till skrivandet. Även om boken avslutas med praktiska tips och råd för skrivande. Det är fint att få dem på ett och samma ställe. De flesta av tipsen är bekanta för mig, men det är något annat att läsa dem formulerade med Sofias ord. Det är befriande att läsa om skrivandet som en själslig aktivitet och inte om vad som skapar en läsvärd berättelse i första hand. Det är om skrivandet som en livsnödvändig aktivitet för att vara en människa i världen. Det handlar inte om att åstadkomma böcker, utan om något mycket större: Ett sätt att leva med orden.
Det här är en vacker bok som jag varmt rekommenderar till alla skrivande själar.
Toves Textsalong 