I senaste numret av Skriva ger Maria Såthe, förläggare, sina tips på hur en kan göra för att få ett manus antaget som aspirerande författare. Jag tycker det är intressant att läsa om hur förlagsbranchen fungerar, vad som eftersöks och hur en kan möta denna värld. Tipsen som nämns i artikeln är inte helt okända för mig. Det handlar om allt ifrån att läsa på om förlagen och skriva ett bra följebrev till vilket förhålliningssätt en kan ha inför en debut.
I intervjun säger Maria att de tre, fyra första kapitlen är extra viktiga. Har manuset inte fångat förlagets intresse då, så är det i regel kört. Rådet om att lägga ner mycket tid och jobb på början av manuset är vanligt och jag tror verkligen att det ligger mycket i det. Att se till att de första sidorna i manuset är så bra de bara kan bli innan en skickar in.
Jag tror att tålamod tillsammans med envishet och uthållighet är de egenskaper som krävs för att en ska orka igenom ett så stort projekt som det är att skriva en bok.
Det mest självklara av tipsen som hon ger är att ha tålamod, att hålla ut under processen och lägga ner all tid och kraft som behövs för att jobba fram ett manus som håller. Att bli påmind om att en behöver skriva om texten många gånger för att den ska bli läsvärd. Jag tror att tålamod tillsammans med envishet och uthållighet är de egenskaper som krävs för att en ska orka igenom ett så stort projekt som det är att skriva en bok.
Det som jag blir mer överraskad över är hur mycket Maria framhåller vikten av följebrevet. Att visa vem en är som författare och hur en ser på skrivandet och sitt manus. Jag har tänkt att det är manuset ska står för sig själv, men inser att det finns en poäng i att berätta vem det är som har skrivit manuset. Det ska jag fundera på. Inför nästa gång jag skickar in ska jag jobba mer med följebrevet och se till att det blir intresseväckande och inte slarva bort denna första kontakt med förlaget.
Det mest peppande av det som Maria säger är när hon uppmanar aspirerande författare till att skicka in manus och också att hitta sin egen röst, att hitta det egna uttrycket. Det gör mig upplyft att tänka på att det någonstans mycket väl kan finnas ett förlag som söker efter manus som skulle kunna vara mitt. Drömmen om att bli utgiven lever även om jag får jobba med att hålla liv i den.
Toves Textsalong 