Toves Textsalong

Det är intressant hur ett bestämt mål för skrivandet inte bara får mig att faktiskt göra det utan också påverkar hur jag ser på skrivprocessen. Tre sidor tar ungefär en timme av min tid, det är en timme som jag lätt kan hitta om jag slutar slösa bort tiden på oväsentligheter. 

Jag ser på skrivprocessen på ett för mig nytt sätt. Tidigare har jag inte låtit texten bli så ostrukturerad och smutsig som den är nu, men nu har jag inställningen att det som kommer ut, kommer ut. Jag håller mig till mitt tema om mammor och döttrar, men vilken text det ska bli vet jag inte innan jag börjar. Det är ett nytt förhållningssätt för mig, annars brukar jag ha en tydligare plan när jag skriver. Jag är van vid att veta vilken form texten ska få, hur långt det ska bli och en slags idé för dramaturgin. Nu är mitt skrivande dynamiskt och fritt, jag växlar mellan olika berättarperspektiv, tempus och varierar min berättarstil. 

Helst vill jag skriva mina tre sidor i ett flöde utan att bli avbruten. Jag sätter mig ner, tar fram ett tomt dokument och sedan börjar jag dra i en tråd som jag tycker är mest framträdande för tillfället. Texten utvecklar sig medan jag skriver och kan dra iväg åt ett oväntat håll men det stoppar mig inte. Jag skriver utan att läsa och värdera det jag håller på med och tillåter mig att inte fundera över vad och om det blir något. Just nu är det det regelbundna skrivandet i sig som får vara det viktiga. Jag gör det för att jag dras till skrivandet, inte för att jag ska prestera något. Texten är i nuläget inte menad att för någon annans ögon. Jag samlar på mig råmaterial som jag planerar att vända tillbaka till för att läsa igenom vid ett senare tillfälle. Det är först då jag får se hur och om jag kan bearbeta det till läsbar text. 

Det är en stark upplevelse av att få dumpa ut svåra tankar på papper, det är både ett sätt att lasta av det som tynger och att kunna se det utifrån. Texten skapar ett avstånd till känslorna och jag kan betrakta det som står på pappret ur ett utifrånperspektiv, vilket gör mindre ont. Det är konstigt nog inte lika jobbigt att se det i text som att gå runt och tänka på det. Det är en ny upplevelse för mig, som ibland har trott att det skulle vara tvärtom: att om det blir nedskrivet skulle det se mycket allvarligare ut och kännas mer påträngande. Jag skriver på ett resonerande sätt, där jag vänder och vrider på skedet och det får mig att inse att det finns flera olika perspektiv på en och samma sak. Genom skrivandet blir jag lugnare och jag kan närma mig en ny slags förståelse för mig själv och andra. Skrivandet är ett kraftfullt redskap när en står i ett kaos som inte riktigt går att reda ut. 

Jag är tacksam över hur mina tre dagliga sidor hjälper mig att komma till insikt, samtidigt som de gör att jag håller liv i mitt skrivande och utvecklar förmågan att uttrycka mig. Även om jag just nu i första hand skriver för min egen skull, hindrar det mig inte från att vara nyfiken på hur jag så småningom kan dela med mig och tron på att mina texter kanske kan stötta, hjälpa eller trösta någon annan.