Vad har skrivande för likheter med handarbete? Ganska mycket skulle jag säga som har sysslat med broderi, knyppling, frivoliteter och stickning. Skriva har samma karaktär som ett handarbete. Det är en stund när hjärnan får en chans att vara fri i sina tankebanor. Precis som vid knyppeldynan växer texten fram som en spets. Ett stygn bredvid ett annat som tillsammans bildar ett mönster, precis som ett ord brevid ett annat skapar en text. Det finns få saker som är så tillfredsställande som att se en tom sida fyllas med bokstäver. Det som började tomt har sedan blivit något. Hisnande och härligt varje gång. Det kanske är det som är kärnan i skrivglädjen? Att det blir något. Att öppna ett dokument istället för att göra något annat. Det är som att ha ett handarbete i väskan. Virkning, stickning eller en text? Skillnaden är egentligen bara materialet som används och det som skapas.
Ett stygn bredvid ett annat som tillsammans bildar ett mönster, precis som ett ord brevid ett annat skapar en text.
En annan likhet mellan handarbete och skrivande är tankarna på vad det ska användas till när det är klart. Jag har ofta tänkt på broderier och spetsar som ligger färdiga och funderat på vad de ska användas till. Vilket är användningsområdet efter att skapandet är avslutat? Jag har svårt att sätta upp en broderad tavla på väggen. Det har tagit timmar att skapa, är det bortkastad tid om det sedan ska läggas i en låda? Är det förspilld kvinnokraft? Nej, vill jag hävda. Det kan aldrig vara meningslöst att skapa. Vad skulle jag ha använt tiden till istället? Skapandet skänker långa stunder av tillfredsställelse och harmoni. Det var fullt av mening där och då. Vem är det förresten som avgör vad som är förspilld tid och kraft?
Även om det jag skriver kanske inte läses av så många, så kanske det kan roa eller inspirera någon? Om inte idag så kanske en annan dag? Det är trösterikt att tänka så när tvivel på nyttigheten i det jag gör kryper fram. Återbruk av bortglömda alster är också inspirerande. Spetsar och korsstygn som sedan dyker upp på loppisar och används till att skapa nya inredningsdetaljer för att göra ett annat hem unikt. Kanske kan något av det jag skriver en dag återanvändas i ett annat sammanhang?
Rörelser som rebellstickning och bonader med moderna budskap på är också något som inspirerar mig. Både fenomenet att det traditionella dyker upp i en ny, oväntad form men också att det är ett uttryck för en motkraft mot det digitala, ungefär så som jag tänker mig reaktionen på AI-genererad text. Vi har en inneboende längtan till det mänskliga och genuina. Skrivande och skapande är en viktig del av att vara en välmående människa. Det kan alltså inte vara förspilld tid att ägna sig åt det.
Toves Textsalong 