Toves Textsalong

När jag var yngre formulerade jag några sanningar om skrivandet. Sanningarna hade sitt ursprung i det jag kände till och hade varit med om. Det var sanningar som fick betydelse för mina texter och hur mina tankar skrivandet som fenomen formades.

Skrivandet är som att vara på en expedition i medvetandet.

De sanningar som jag fortfarande minns som tydligast är:

• Skrivandet drivs av inspiration, som är en gudomlig kraft som jag ska sitta och vänta på innan jag kan skriva.
• Om jag har använt en idé och det inte blev bra har jag förbrukat den idén. Alltså bäst att inte skriva något för tänk om det blir dåligt. Då kan hela idén vara bortkastad. Det var viktigt att vänta tills jag var absolut säker på att min idé skulle hålla.
• Skrivandet är en aktivitet som är beroende av fantasi.

Ledorden för skrivandet var inspiration och fantasi i ett eftertänksamt tempo. Jag minns fortfarande ”sanningarna” men genom åren har de omvandlats. När jag skriver lär jag mig mer om processen.  Jag ger mig själv tid att reflektera över hur det är att skriva. Erfarenheter och upplevelser gör att jag har tänkt om.

De nya insikterna skulle jag kunna formulera så här: 

• Istället för inspiration väljer jag att tänka på det som ett flow som jag hamnar i när skrivandet flyter på och jag känner att allt går lätt. Flow kommer med arbete, det kräver aktivitet för att tillståndet ska infinna sig.
• Idéer kan återanvändas många gånger. Det är bara att spara olika versioner och börja experimentera.
• Skrivandet är mest beroende av att det sker regelbundet och så kommer intuitionen att hjälpa till i processen. Det finns inslag av fantasi, men jag förlitar mig inte på den så som jag gjorde när jag var yngre.

Nu drivs jag av övertygelsen om att det som gynnar skrivprocessen är flow, lusten att experimentera, lyssna till intuitionen och att göra det till en regelbunden aktivitet. Det är spännande att se hur mina tankar om skrivandet har ändrats med tiden.

Skrivandet är en dynamisk process som kommer att byta skepnad flera gånger. Jag behöver inte vara orolig för att jag ska fastna i ett visst sätt att skriva. Om jag håller liv i nyfikenheten så kommer jag att lära mig mer om skrivandet som fenomen och jag kan utveckla nya synsätt och förhållningssätt till det jag gör. Om jag håller mig mottaglig för intryck så är jag säker på att jag kommer att fortsätta att utvecklas som skribent. 

Det är det dynamiska och föränderliga i skrivandet som fascinerar mig mest. Jag roas, utmanas och det gör mig inspirerad att skriva. Det finns en glädje att få upptäcka något nytt om både mig själv, min process och om textens tillblivelse. Skrivandet är som att vara på en expedition i medvetandet.