Toves Textsalong

Just nu är jag lite vilsen vad det gäller skrivprojekt. Skrivandet hänger i limbo mellan tydliga projekt. Jag har inte något särskilt som jag skriver på och det leder till att hela skrivandet blir lidande. Eftersom jag inte är dedikerad till ett projekt, finns det inte något bestämt som jag vill lägga tid på. När jag skrev på mitt långa bokmanus var det enklare att veta vad jag skulle fokusera på och det var tydligare för mig var jag befann mig. Nu när jag släppt taget om manuset, så är det inte lika lätt. Jag vill skriva men har ingen tydlig riktning och det gör att jag slirar runt.

Jag letar efter svaret på frågan: Var ska jag lägga min energi och mitt skrivande? Frågan ställer jag till mig själv när jag skriver morgonsidorna, ännu har jag inte hittat fram till ett tydligt svar men tankarna är i gång. Morgonsidorna är ett av de mest kraftfulla kreativa verktygen jag känner till. Jag vet att när jag sitter och skriver utan att planera så kommer jag att nå fram till ett svar. Men jag måste kanske upprepa frågan många gånger och lära mig att lyssna ännu mer noga. Jag ställer frågan och skriver. Det är ett första steg att veta vad jag saknar och vad det är som gör att jag inte riktigt kommer till skott. Jag vet också att jag letar efter en plattform, ett sammanhang eller arena för mina ord. Visst, jag har bloggen och här skriver jag när jag känner att jag har något jag vill dela. Men jag funderar på om det finns andra ställen där mina ord kan få finnas.

Skrivandet i sig är en aktivitet som jag vill göra, men jag vill bygga på en annan dimension som handlar om att det ska nå ut och fram till andra. Det finns mycket med skrivandet som kan ske utan kontext, men någon gång behöver orden möta en läsare. Skrivande och läsande är två aktiviteter som hör ihop. Fast det är klart att du inte behöver vilja skriva för att läsa, men jag tror att det är vanligt att en vill bli läst om en skriver. Det måste finnas en mening med orden som kommer ut. Texterna finns till av en anledning. De vill berätta något, kanske dela en erfarenhet eller visa på sätt att tänka på livet.

En annan fundering som jag brottas med om det har en betydelse för mig om jag vet om att någon har läst eller inte. Behöver jag veta om någon läser det jag skriver? Räcker det att veta att jag har gjort det jag brinner för: jag har skrivit. Om texterna blev olästa är det då i onödan jag har skrivit dem? Jag vill svara nej. Jag har gjort något som kändes meningsfullt även om jag inte fick reda på om någon läste och upplevde något. Det kan kännas tomt att inte veta om jag skriver för någon, men det kanske inte är huvudsaken? Snarare handlar det om att jag ska hitta platsen för mina ord och sedan kan jag känna att jag har gjort något när jag har skrivit. Visst, en dröm är så klart att få respons från läsare. Att någon tar del av mitt skrivande och tycker att det finns ett värde i det. Ett värde som gör att jag får tillbaka energi som gör att jag kan skriva mer.

Jag vet att jag har skrivit tidigare om hur jag ser att de två aktiviteterna skrivande och läsande förser varandra med energi och impulser för att kunna fortsätta att existera. De finns i en symbios som är helt beroende av varandra. Så tror jag verkligen att det är: Olästa ord blir stumma och tröga, medan ord som blir lästa fylls med energi och kraft. Orden finns i båda lägen, men det är olika till sitt väsen.