Toves Textsalong

Det är inte så dumt att då och då hamna i ett sammanhang som fungerar som en nyttig ögonöppnare. Det kan vara lätt att hamna i ett läge då en tar saker för givet eller utgår från att saker och ting är på ett visst sätt, både vad gäller livet och skrivandet. Igår var jag med om ett sådan händelse när jag lyssnade på ett intressant författarsamtal med Sara Kadefors.

Redan i inledningen kom Sara in på det svåra, eller omöjliga, i att försöka försörja sig på att skriva böcker. Det kominte så någon överraskning för mig, men det är så nyttigt att få höra det från någon med insikt och erfarenheter från branschen. Hon sa också att det har blivit svårare med åren att tjäna något på att skriva. Det tar lång tid att skriva en bok och ger inte så mycket pengar. Ersättningen för lyssningar på ljudböcker är visst ännu sämre. Så det är ingen munter verklighet om en går runt med förhoppningar eller drömmar om att kunna tjäna sitt levebröd på att skriva, inte skönlitterärt i alla fall. Jag har inte haft det som plan, men på sätt och vis är det skönt att höra från en etablerad författare att det faktiskt är på det här sättet. De flesta behöver ha ett annat jobb vid sidan om skrivandet. Så då kan jag ju se det ur ett annat perspektiv: Jag försörjer mig genom att jobba och skriver vid sidan om…

Sara bjöd på ett livligt, äkta men också allvarligt samtal om villkoren för en skrivande person i en bransch där ett projekt när som helst kan läggas ner trots att arbetet pågått länge och ill och med varit beställt. Bara för att någon gillar en idé och är beredd att lägga ner tid och pengar för att utveckla den, finns det inga garantier för att det verkligen blir av. Krast, men viktigt att få höra.

En annan aspekt som Sara pratade om och som jag funderar på är ålder. Det finns ett intresse för de unga talangerna som skriver på ett nytt och spännande sätt, medan det kan vara svårare att fortsätta att vara intressant som äldre. Hennes bok Silver handlar om en kvinna som funderar över de stora livsfrågorna och att ha kommit upp i en ålder då livet och tillvaron förändras. Det är en bok som jag blir intresserad av att läsa.

Något som Sara tryckte på var vikten av att hitta sin egen röst och att skriva för att en vill säga något. Att hitta historier som en vill berätta i det liv en har levt, de möten, samtal och skeenden som en har varit en del av. Det talar till mig och är något som jag tror starkt på: Att skriva med avstamp i det egna. Och då kan ju ålder vara något positivt, för med åren har en ju förhoppningsvis hunnit vara med om sådant som kan bli en berättelse. Tipset är att fråga sig vad som rör sig i det inre och vad som kan användas till en berättelse. Att inte försöka vara något som en inte är. Att det absolut viktigaste är att en skriver är sådant som en gillar och känner sig grundad i. Jag blir stärkt i min övertygelse om det viktigaste är att skriva med en egen röst och att inte försöka skriva på ett sätt som inte känns äkta för mig.