Toves Textsalong

Jag lyssnade på ett exempel där AI hade översatt en skönlitterär text från engelska till svenska. Resultatet blev en både själlös och ointressant text. Det var något både i ordvalen, rytmen och känslan som gjorde att texten fick en märklig karaktär. Det var kanske inget direkt fel i den, varken språkligt eller innehållsmässigt. Texten gick att förstå, men upplevelsen kändes konstig. Det fanns ett skav där som tydligt avslöjade att det inte var en människa som hade valt orden eller tagit beslut om synonymer och formuleringar. AI saknar helt uppenbart känslan för vilka känslor olika ord förmedlar och hur en text kan bli en minnesvärd läsupplevelse. För att en text ska lämna bestående avtryck krävs äkta känslor, en ärligt menad historia som gör att texten får liv genom orden. Det är så mycket mer än att göra sig förstådd, det är att beröra. Jag kan inte se att AI har den förmågan och önskar inte heller att AI ska utvecklas åt det hållet. Människan, skribenten, som kreatör är det som ger liv och mening till texter. Jag hoppas att det ska förbli så och att vi som skriver tillsammans kan utgöra en motkraft mot AI-genererad skönlitteratur.

En skönlitterär text vill säga något om hur det är att vara människa genom att använda sig av mänskliga intryck. Att det får ta sin tid att formulera sig, välja ord och fundera över budskap och vad en vill med texten är det som ger den extra dimensionen. Det är att använda sig av förmågan att experimentera med språket. Ibland bryta mot grammatiska regler för att nå en effekt. Jag föreställer mig att det är svårt för en programmerad språkmodell att bryta mot regler på ett konstnärligt sätt. För att kunna göra nyskapande texter eller testa något nytt behöver en ha med sig upplevelser av texter. Jag har svårt att tro (eller kanske snarare vill inte) att en språkmodell kan göra detta. För utöver att analysera ord krävs förståelse för vilken känsla som kan uppstå hos mottagaren. Du har en tanke på vad läsaren ska uppleva eller vilka associationer som ska triggas. Det hoppas jag inte att en språkmodell kommer att vara kapabel till.

Vi ska använda AI till sådant som inte kräver känslor. Jag har testat att be AI skriva en nyhetstext och den blev så klämkäckt säljande att det blev en parodi. Jag har fått AI-genererad inbjudan till ett möte. Den var så långt ifrån den karaktär som våra möten brukar ha. Det var som att bli inbjuden till ett väckelsemöte. Uppfriskande, men ändå helt fel i sammanhanget. Det här vi har ett försprång som skrivande människor. Det är här vi ska förfina våra förmågor och bli ännu mer intuitiva och kreativa. När jag ser exempel på hur AI-texter skiljer sig från de mänskliga, blir jag upplyft och road. Vi har och kommer att ha våra styrkor i skrivandet. Det är den mänskliga texten som fyller behoven vi har av att förstå oss själva, dela upplevelser och minnen med varandra. Det får ingen språkmodell ta ifrån oss. Låt oss vara en motvikt mot själlösa texter.