Toves Textsalong

Jag upplever att mina texter blir mer äkta och välskrivna när jag skriver om sådant som jag har egen erfarenhet av. När jag skriver om det jag har upplevt, känt och tänkt får texten ett särskilt djup. De egna upplevelserna ger en extra dimension som jag inte tror går att fejka. En annan sak är att texten också går lättare att skriva. Den blir lättare att fånga in. Därför tror jag att de ”bästa” texterna är sådana som grundar sig i något som en har med sig.

Så tänker jag nu, men så har det inte alltid varit. När jag var yngre var jag till och med rädd för att använda mig av stoft från mitt eget liv. Orolig för att jag skulle uppröra någon eller att personer skulle känna sig utpekade. Ett tag gick min omsorg om andra före mitt skrivande, och jag kände mig helt låst. Det var som att jag inte kunde skriva något alls. Jag minns så väl en reflektionsuppgift vi fick på ett av de skrivläger jag var på: ”Vilka spärrar finns för ditt skrivande?” Då var mitt svar: ”Många.” Jag var helt blockerad i många år av rädsla för att såra någon eller skapa konflikt på grund av mitt skrivande. Med åren har jag insett att allt det jag har med mig är mitt att använda, eller som Anne Lamott uttrycker det i boken Bird by Bird : “You own everything that happened to you. Tell your stories. If people wanted you to write warmly about them, they should’ve behaved better.” Nu tänker jag att det är ur de egna erfarenheterna som de mest spännande historierna föds. När jag tvivlar är det Anne Lamotts trösterika ord som jag återvänder för att stärka mig i min övertygelse om att jag får skriva om precis vad jag vill även sådant som jag har varit med om och som involverar andra personer.

Den senaste tiden har jag blivit påmind om styrkan i det verklighetsförankrade berättandet. Jag pratade med vänner om saker som jag har upplevt och då sa en person i sällskapet: ”Du borde skriva ner det du berättar. Skulle det bli en bok, skulle jag läsa den.” Jag har alltså historier som andra skulle kunna vara intresserade av att läsa. Det jag har varit med om kan vara intressant för någon annan. Jag menar inte att jag ska skriva memoarer, utan att jag ska ta avstamp i mina erfarenheter och minnen för att skapa meningsfulla texter. Jag lyssnade på Skrivcirkeln om att gräva där en står. De tog upp exempel på hur kunskaper inom olika områden gör att beskrivningar och berättelser blir mer levande. Tipset är att göra det till en vana att vara uppmärksam på det som händer och att lägga det på minnet för att sedan använda i skrivandet. Det vet jag är en av mina styrkor: Att skriva hur något känns. När jag blev påmind om vilken roll känslor spelar för texten, blev jag inspirerad att skriva texter som verkligen berör. Det är där jag vill befinna mig. Det är också sådana texter som jag uppskattar att läsa. Texter där jag märker att författaren grundar sig i egna erfarenheter. Där det känns. Texten är på riktigt. Personerna i texten känns äkta. Det är inom detta område jag tänker fortsätta att jobba med att utvecklas och fördjupa ytterligare. Skriva texter baserade på verkliga händelser.