Toves Textsalong

En av mina önskningar är att ingå i ett närverk av skrivande människor. Under åren har jag varit på oräkneliga skrivarkurser och längs med vägen knutit kontakter med andra själar. Min äldsta vän som jag fortfarande umgås med träffade jag på en skrivarkurs på biblioteket när vi var i tonåren. Skrivandet förenade oss och ur det växten en vänskap och samtal om skrivande.

Det finns få samtal som jag tycker är så intressanta och viktiga som de som handlar om skrivande, kreativitet och skapande, därför blev jag extra glad när jag lyssnade på ett samtal om skrivande med Kerstin Önnebo i Skrivcirkeln. Det var ett fint samtal om vad det är att vara en skrivande person, utmaningar och förutsättningar för skrivandet. Genom åren har jag lyssnat på och inspirerats av Kerstins podd Skrivarpodden. Hon berättade att hon startade podd ur en önskan att skapa en podd om skrivande på svenska. Vilken tur, säger jag, för annars hade vi gått miste om spännande lyssning.

Ett tema som tilltalar mig särskilt i deras samtal är när de pratar om skrivandet som företeelse och vilka föreställningar som kommer med det. Det finns de som säger att de drar sig för att berätta för andra att de skriver eftersom de då direkt får frågor om de har kontakt med ett förlag. Det är fascinerade att en uttryckt skrivardröm så snabbt förvandlas till att bli inriktat på prestation. Jag delar tanken på att skrivandet är så mycket mer än att det ska bli en bok. Skrivandet behöver inte vara drivet av att en ska försörja sig på det eller att en ska publicera sig. Det är en fin tanke att tänka att en färdig bok är underordnad skrivprocessen. Skrivande är längtan efter något annat än att skriva en bok. Det handlar om texten, att få formulera sina tankar.

I samtalet jämför de skrivandet med andra konstformer och konstaterar att andra utövande konstformer inte kommer med en förväntan på att en ska bli etablerad inom sitt fält eller kunna försörja sig. Att en mer kan ägna sig åt musicerandet eller målandet. När de pratar om det, så känner jag igen mig i den upplevelsen: Att om en håller på med ord och skrivande, kommer det med en förväntan utifrån om att det ska bli något. Andra förutsätter att skrivandet ska leda till en faktisk produkt.

Jag brukar inte ha några problem med att berätta att jag skriver och att jag har olika projekt i gång, men frågan om jag ska publicera något eller om jag har något på gång som de kan få läsa, hänger alltid i luften. Jag tror att det är så att det är den frågan som en person som vill visa sig intresserad kommer på att ställa. Om jag pratar med en skrivande vän så blir samtalet ett annat. Då kan vi prata om utmaningar i karaktärsbeskrivningar, att hitta tid till skrivandet eller om självtvivlet. Det är just därför som jag ser den stora styrkan och lyckan i ett ha ett skrivande nätverk, som kan göra att fokus flyttas från prestation till upplevelsen och glädjen i skrivandet. Att ge utrymme för reflektion och utbyte av erfarenheter.

Lyssningen inspirerade mig till att skriva det här. Det fick mina tankar att börja röra på sig och väckte längtan att formulera mig och sätta ord på min upplevelse. Att visa att det som sas fick mig att skapa en text. Det är inspiration med direkt effekt!