Toves Textsalong

En förutsättning för allt skrivande och skapande är idéerna, det tror jag att alla är överens om. Utan idé blir det inget. Men de där idéerna, de är så flyktiga till sin natur. De uppenbarar sig ifrån tomma intet, visar upp sig för en stund och om de inte genast fångar ens intresse går det upp i rök. Många är gångerna då jag skymtat något men inte varit tillräkligt uppmärksam innan det åter är borta. Och jag kan inte kalla tillbaka idéen. Den är förlorad. Kanske var den inte rätt för mig just då, kanske var den inte ämnad för mig, men tänk om jag precis gått miste om en fantastisk idé?

Hur ska en då bära sig åt för att fånga dem när de passerar? Jag tror på att öva på att vara närvarande i ögonblicken. Det går inte dygnets alla timmar, men vid tillfällen då jag vet att idéerna brukar visa sig. Jag ser till att vara tillgänglig för dem genom att lyssna, följa de impulser som kommer och tänka tankarna hela vägen ut. Jag tänker det som att jag håller upp ett kletigt flugpapper där de kan fastna och hänga kvar tillräckligt länge för att jag ska hinna studera dem lite närmare. Sedan kan jag skaka bort de som inte tycks intressanta och behålla den eller de som jag upplever som mest tilltalande. Flugpappret är bra att ha med sig på cykelturer, promenader, vid alla slags naturupplevelser. Jag brukar också plocka fram det när jag lyssnar på poddar, följer mina skrivanade vänner på sociala meider, läser och lyssnar på musik. Då tycks det fastna ett och annat. Men även det som väl har fastnat är en färskvara som måste tas om hand. Det går inte att vänta för länge, då tycks livet ur de infångade också försvinna.

Så det gäller att skriva ner dem med egna ord. Kanske inte fullständiga meningar. Kanske ord. Kanske känsla. Kanske tema. Kanske ett replikskifte. Kanske en rubrik. Det är så olika det där. Men skriva det så begripligt att jag kan återvända till det när jag tar mig tid att utforska, förädla och bygga på det.

Som uppslaget till det här inlägget om att fånga idéerna när de visar sig: Det kom till mig när jag cyklade till jobbet. Jag fick en tanke som jag tillät mig själv att tänka vidare på. Den visade sig innehålla inledning till en text, ett replikskifte mellan två personer. Så nu har jag en inledningsreplik, huvudpersonens reaktion på repliken som består av en tillbakablick och jag har den avslutande meningen. Allt detta kom till mig som en gåva. Jag tog mig tid att titta på den och tänka igenom den flera gånger, så jag kunde memomera de viktigaste delarna tills jag kom in och kunde skriva ner dem. Nu återstår att förvalta detta och se om jag kan skapa den där texten, antaligen i novellform, som jag tänker att detta kan bli.

När sådana här stunder inträffar känner jag en stor ödmjukhet och glädje. Att tankarna är fria och kommer till en om en är villig att ta emot. Att en genom träning kan öva sig i att lyssna och ta vara på det som kommer. Under 2025 är min plan att hålla mig tillgänglig och lyhörd för de idéer som kommer min väg.