Jag befinner mig i en fas då jag lyssnar, läser och tittar för att fylla på med intryck och inspiration till mitt skrivande både vad gäller själva skrivprocessen men också i min jakt på teman till kommande texter. Jag lyssnade på ett avsnitt av en av mina favoritpoddar: Dumma människor med Lina Thomsgård och psykolog Björn Hedensjö. Avsnittet handlade om skrivkramp och prokrastinering. Avsnitter bjuder på en salig blandning av aha-upplevelser, igenkänning och överraskande insikter.
Jag vet inte hur ofta jag kan tänka inför att jag ska börja att det jag skriver är dåligt eller inte håller.
Det tar upp olika slags skrivkramp: självtvivel att känna sig tom och att undvika genom att göra andra saker. Det hinder som jag själv stöter på oftast är självkritik. Jag vet inte hur ofta jag kan tänka inför att jag ska börja att det jag skriver är dåligt eller inte håller. Ett tips för att komma förbi detta hinder som de tar upp är att skifta perspektiv och betrakta skrivandet som ett hantverk i första hand och inte som ett konstnärskap. De tipsar om att läsa Stephen Kings bok Att skriva: en hantverkares memoarer. Det är en bok vars titel jag ofta bli påmind om, en riktigt klassiker. Jag har blivit tipsad om den så ofta att jag faktiskt har lyckats köpa den vid två olika tillfällen (alltså köpt och glömt bort och därför köpt igen.) Så nu står två exemplar av den i hyllan, men trots det har jag ännu inte läst den från pärm till pärm, utan bläddrat och läst lite här och var. Men nu kanske det är dags, att göra det? Som en del i min insamlings- och inspirationsfas.
Ett annat tips för att komma igång som de tar upp är att börja tänka på texten kvantitativt istället för kvalitativt och sätta upp ett konkret mål för skrivandet, som att skriva ett visst antal tecken per dag. Jag har hört detta förut men har haft svårt att tänka så om mitt skrivande. Jag märker att jag fastnar i känslan för skrivandet. Det är uppfriskande att höra dem prata om att skriva på ett kvantativt sätt. Jag blir inspirerad av att lyssna och tänker att hur en förhåller sig till själva processen faktiskt påverkar hur det blir. Det låter befriande att skriva utan att tänka att det ska bli bra, att ha som mål att åstadkomma en textmassa som sedan ska redigeras i flera omgångar. Detta tankesätt låter som något som skulle passa mig: För jag tycker verkligen om att berarbeta och gå igenom texten många gånger. Redigering är oftast roligt. Kanske ska prova att vara mer medveten om min process och hur jag gör. Inte bara gå på känsla…
Den andra delen av programmet handlar om prokrastinering. De resonerar om olika orsaker till att en skjuter upp saker. Nyckeln till att komma vidare är att förstå varför en skjuter upp. Det kan handla om att det en ska göra inte känns viktigt, eller att en blir distraherad av andra saker. Att tro att en inte kommer att klara det. Att det inte kommer att bli bra. Återigen är det att ha ett mål som är en nyckel till att få saker gjorda. Att sätta lagom stora delmål. Alltid när jag hör det rådet så tänker jag på när min farfar som liten skulle hugga en oändligt stor hög med ved. För att ta sig igenom den stora uppgiften delade han upp högen i delar och på så sätt kunde han genomföra det. Ett annat tips som tilltalar mig mycket är att det är bra att lära sig att stå ut med obehag. Fixa även det tråkiga. Det är så upplyftande och lugnande att höra att andra kämpar med samma eller liknande saker som jag.
När jag efter lyssningen rannsakar mig själv, vet jag ett par saker som skulle kunna gynna min skrivprocess:
- Sätta kvantativa mål, typ tecken per dag.
- Tänka på skrivandet som ett hantverk snarare än konst.
- Påminna mig om att alla texter börjar någonstans i en form som inte behöver vara ”bra”, för att sedan bearbetas.
Nu känner jag mig upplyft och stärkt i tron på att jag kan och ska göra detta.
Toves Textsalong 
Lämna en kommentar