Toves Textsalong

Jag har tittat på Svt:s intressanta granskning av hybridförlag: Kulturnyheterna Special: Författardrömmar. Det är både intressant och skrämmande att ta del av det som kommer fram. Programmet handlar om att det är så många som drömmer om att ge ut böcker och att det finns aktörer som har hittat ett sätt att sko sig på detta.

Hybridförlagen, så som de beskrivs i programmet, tycks vara något att undvika. Jag vet att utgivning på ett hybridförlag kräver att en själv delfinansierar och deltar aktivt i lanseringen, men jag hade inte trott att förlagen skulle uppvisa sådan brist på engagemang i projekten. Om det är sant, är det ett sätt att lura människor som drömmer och tjäna pengar på det. Jag får ont i magen av att höra detta, samtidigt är det viktigt att det pratas om det.

Det jag blir särskilt illa berörd av är hur någon ser en chans att tjäna pengar på andra människors innersta drömmar. Det är så modigt gjort av de som delar med sig av sina erfarenheter i programmet. Enligt granskningen är det en affärsidé att som förlag som utge sig för att vara ett seriöst alternativ till de stora förlagen. Att vara villig att ge ut manus, men sedan inte gör sitt jobb vare sig redaktionellt eller för att marknadsföra böckerna. Ett av exemplen är mannen som betalade 73 000 för att en tafflig upplaga om 100 ex. Det är så sorgligt att höra om de som satsat stora summor på sin dröm och sedan känt sig lurade.

Jag blir uppgiven och tänker att det här är förlagsbranschen är mycket tuffare än jag trott. Refuseringar och drömmar som gör att det finns utrymme för aktörer som påstår sig vara ett alternativ. Det är i och för sig rätt, att de är ett alternativ men vad för slags alternativ? För min egen del har ett hybridförlag aldrig varit aktuellt. Möjligen skulle egenutgivning vara att föredra. Jag blir nedslagen, men samtidigt känns det viktigt att det görs sådana här granskningar av branschen och att kunskapen sprids.

Den här granskningen fick mig också att tänka till om vad jag tänker om mitt eget skrivande. Jag har inte trott att jag skulle kunna försörja mig på att skriva, men kanske jag inte heller ska sträva efter att bli utgiven? Kanske är det inte en dröm att sträva efter? Det kanske är en tillräckligt att skriva mina noveller, deltar i olika skrivtävlingar, blogga och låta skrivandet vara en sysselsättning som jag gör vid sidan om för att jag själv vill och inte för att bli utgiven. Det finns massor att läsa om ämnet på Svt:s webb.