Toves Textsalong

Jag har haft vetskapen om detta i nästan två veckor, faktiskt sedan den dagen då jag skrev mitt inlägg om att det går trögt med skrivandet. Men nu kan jag äntligen brista ut i ett: ”Hurra!” Novellen som jag skickade in till Litterära konsulters novelltävling på temat ”Steg i sommarnatten” placerade sig på andra plats. Den bekräftelsen fyller mig med energi och en förnyad tro på att jag kan detta. Skrivandet är det element där jag kan röra mig på ett obehindrat sätt och där jag gör något som jag faktiskt är duktig på.

Jag har skrivit det förut, men jag kan skriva det igen: Det jag värdesätter högst är när personer som jag inte har någon relation till och som arbetar med text, uppskattar det jag skriver. Det blir också ett kvitto på att det jag kände inför texten när jag skrev den är en känsla jag kan lita på. När jag skrev novellen kände jag att den var läsvärd och att det temat jag skrev om kunde vara tilltalande för någon annan. Jag ska fortsätta på det här spåret. Jag vet hur det känns när jag har en text som håller.

En sådan händelse gör att jag blir ”hög”. Det finns i mig fortfarande. Det finns texter som är värda inte bara att skriva utan också att bli lästa. Nu känner jag mig så uppfylld av vetskapen över att mina ord är läsvärda och uppskattade. Det är inte bara som jag går runt och tror. Det är andra året i rad som en novell jag skickar in placerar sig i denna tävling. När sådana här saker händer blir jag glad och inspirerad att fortsätta att skriva.

Det är den såna här händelser som stärker mig och gör mig lycklig på riktigt. Om jag ska bryta ner det i betydelse så är det inte själva placeringen i tävlingen, alltså inte själva tävlingsmomentet som jag gillar. Det jag gillar är att jag har skrivit något som någon har tyckt om. Det är inte konkurrensen som jag funderar över, utan att jag kan något. Att det inte bara är som jag tror, utan att andra ser det jag gör. Att det kan finnas mottagare av mina texter. Glädjen över detta är den högsta vinsten för mig. Det får mig att vilja skriva vidare och berätta mina historier. Jag kan hantverket som det innebär att berätta en historia med vändpunkter och innehåll. Det korta formatet är det som tilltalar mig mest. Här kan jag förfina och bli bättre. Kanske är det i det lilla som jag finner min plats? Kanske är det inte mitt stora manus som jag ska lägga tid på?

Glädjen i att bli sedd som skribent och vågar jag säga det? Jo, jag gör det: författare. Att min text blir tagen på allvar och uppmärksammad. Det är kanske svårt att sätta sig in i om en inte själv är en skapande själ som kämpar med kreativa tvivel. Jag har aldrig trott att jag ska bli rik (räknat i pengar) på att skriva, utan rik på upplevelser och att få känna den djupa känslan av mening. Meningen med att jag är här och att jag ägnar mig åt orden och skrivanet. Kan det jag skriver ha ett värde i form av läsupplevelse, igenkänning, tröst, underhållning eller att en lär sig något, så är jag mer än nöjd. Får jag också höra det av någon som läst är lyckan ännu större.