Toves Textsalong

Just nu läser jag Kreativitet: Ett sätt att leva som är skriven av musikproducenten Rick Rubin. Att läsa boken är som att sitta och prata med en skrivarkompis. Det är en härligt inspirerande bok där Rubin delar med sig av sina tankar och erfarenheter av kreativitet som fenomen. Kreativitet är något som jag tänker mycket på. Vad är det för ett väsen? Vad är det som gör att vissa människor tycks ha lättare att tillåta sig att vara kreativ, medan andra har längre till detta?

Jag känner jag igen mig i Rubins upplevelser, men jag får också flera ahaupplevelser och nya insikter om villkor för skapande. Vikten av att utforma vanor som funkar för det egna skapandet för att på så sätt möjliggöra skapandet, är något jag känner igen. Även hans beskrivning av den kreativa processen känner jag igen i min skrivprocess.

Hans tankar på att idéer som dyker upp kan komma i rätt tid och blir förverkligade eller komma vid en tidpunkt då det inte är rätt och därför blir det inget med just den idén just då. Han beskriver idéer som frön som samlas in för att sedan pysslas om och gro och utvecklas. Alla frön kommer inte att gro och alla kommer inte bli till något. Det är så jag tänker på de uppslag till texter som jag får. Vissa kan jag skriva direkt och andra får vänta på att tajmingen känns rätt.

Rubin skriver om vikten av att hålla sig öppen inför idéer och bejaka det som kommer till oss. Det är så fint att tänka på skapandet på det sättet: Att vi är mottagare av impulser och att vår uppgift sedan är att formulera det och sända ut våra skapelser till andra, i form av tankar, texter, bilder eller i vilken form det nu är. Ett citat från boken som jag tycker säger så mycket om skapandets förutsättningar: ”Det finns en tid för vissa idéer, och de hittar ett sätt att ta sig uttryck genom oss.”

Jag instämmer i det han skriver om att allt stoft vi behöver för att skapa finns omkring oss. Att knepet är att hålla sig öppen inför det som sker omkring oss och att fånga upp det som finns omkring oss. Medveten närvaro och nyfikenhet inför det som sker.

Det är avväpnande att läsa hur en kan se på skapandet som en ständigt pågående process och att vi inte ska låta oss definieras av det vi skapar. Att se på skapandet som olika uppdrag som vi ska slutföra. Det känner jag igen mig i, jag ser mina skrivprojekt som olika uppgifter som jag genomför.

Rubin menar att alla människor är kreativa och att skapa är en del i att vara människa. Han betonar att kreativitet inte bara handlar om att skapa konstverk, utan är ett förhållningssätt till livet. Det är något jag gärna instämmer i, att vi alla är kreativa. Vi kan vara kreativa i vår förmåga att hitta på bortförklaringar, att lösa ett vardagsproblem eller när vi ur långtråkigheten hittar en sysselsättning. Jag gillar att tänka på begreppet på det sättet: Avdramatiserat och tillgängligt för oss alla. Jag rekommenderar varmt läsning av denna bok. Kanske nu i höst när tempot sjunker och stämningen bjuder in till ett mer inåtvänt förhållningssätt.