Toves Textsalong

Vad göra när skrivprojekten vilar eller knappt existerar? En uppenbar och viktig sak är att hålla i gång ändå. Skriva vad som helst. Skriva sådana här inlägg på bloggen för att åtminstone komma ihåg hur jag berättar och formulerar mig. Det kan också vara ett tillfälle att fylla på med sådant som inspirerar: läsa, lyssna på poddar, tittar på intressanta serier eller dokumentärer. Att hålla sig öppen för intryck och idéer. Se till att sinnena är påkopplade. Jag vet att idéer eller uppslag dyker upp när jag minst anar det. Det är något lättare om jag har en anledning till att hålla mig öppen. Men nu har jag inte något särskilt ändamål med mitt skrivande. Det finns inte någon som väntar på min nästa text. Jag har inte utlovat någon text. Det är det som är den största utmaningen just nu, att trotsa detta faktum och skriva ändå.

Jag har tidigare jämfört skrivandet med att vara en idrottsutövare eller en musiker. Bara för att du inte har en tävling eller konsert framför dig, kan du inte låta bli att öva och träna. Det är samma sak med skrivandet: Även om jag inte har någon känd mottagare till min text så är det bara att fortsätta att skriva. Jag brukar tänka på det som Doris i Hitta Nemo säger: ”Fortsätt simma!” För mig innebär det att fortsätta skriva.

Jag tänker på min blogg som ett ställe där jag kan träna, men det är också ett forum där jag kan nå någon som läser min text. Bloggen kanske går att jämföra med arenan eller konserthallen? Det är min plats där jag testar formuleringar, provar mig fram med ord och teman. Här gör jag mina skrivpass, om inte dagliga, så åtminstone något pass i veckan. Ibland dyker det upp någon på läktaren som säger något peppande och hejar lite. Men ofta är jag här på egen hand. Det är som att springa varv på varv på löparbanan i dimman med siktet inställt på en tävling om ett par helger. Ibland behöver jag också rehab. En atlet som håller på med rehabövningar är inte alltid en glad atlet, men övningarna behöver göras hur tråkiga de än är för att stärka kroppen och bygga upp den för att klara påfrestningarna. En skribents rehab kan innehålla moment som att utföra den tröttsamma kampen mot tvivel, mota bort upplevelsen av det meningslösa i att försöka skriva och att jobba upp hastigheten i de kreativa tankebanorna.

Så nu ska jag tanka inspiration och skärpa mina sinnen så att jag inte går miste om några idéer. Jag ser fram emot mitt nästa projekt, även om jag just nu inte vet vad det kommer att bli. Det är den ovissheten som också blir drivkraften. Jag vill ju veta vad jag ska skriva härnäst. Fortsätt skriva!