Toves Textsalong

Jag tycks ha tappat stinget eller i alla fall tidsuppfattningen under semestern. Den här sommaren hade jag planer på att skriva ett par noveller till olika tävlingar och jag hade också ett hum om när de skulle skickas in. ”Någon gång i augusti.” I början av sommaren var det så avlägset att det var overkligt. Nu är vi i augusti och jag har precis blivit medveten om att jag har missat att skicka in till en av tävlingarna. Det är den novell av de jag skriver på för tillfället som jag har skrivit på under längst tid, så det känns lite retfullt att jag helt missade deadline. Då är det en tröst att den inte är riktigt klar, det hade känts mycket värre om den varit klar och jag bara hade glömt att skicka in den. Kanske skriver jag klart den, kanske inte. Så typiskt, men jag vet att det kommer fler chanser.

Den text som jag har koncentrerat mig på den senaste tiden kommer däremot att bli klar och det idag. Det är olycklig kärlekshistoria som jag har tyckt mycket om att skriva. Det är en sådan där historia som jag har gått upp i helt och varit i på riktigt. Allt annat är betydelselöst, det är bara den texten som är viktig för mig just nu. Jag har längtat efter varje skrivpass. Det är så härligt att få hamna i ett riktigt skrivflow igen, det känns som det var ett tag sedan jag kände mig helt uppslukad av något på det sättet. Att få uppleva flow är en av anledningarna till att jag skriver. Det tillståndet är nog jämförbart med det rus som en idrottare känner när hen presterar riktigt bra eller slår ett rekord. Så jag sörjer inte så mycket över den missade deadlinen eftersom jag har fått uppleva många timmars skrivarglädje med ett annat projekt.

Det intressanta är också att fast jag alldeles snart ska skicka in den till en tävling och konkurrera med andra, så är resultatet mindre viktigt för mig just nu. Visst, jag skulle så klart bli glad om de som läser den tycker om den men oavsett vad så känner jag att jag har skrivit en text som jag är stolt och glad över. Känslan över att få uppleva skaparglädje, skrivlust och också stolthet över att ha slutfört ett projekt är som att vinna den högsta vinsten. Skulle det gå vägen i tävlingsdelen är det bara en bonus. Det var i själva processen som jag fann mening och lycka.

Den upprymdhet som jag känner nu när jag har skrivit ut den färdiga versionen och ska sätta mig för att läsa genom en sista gång innan jag skickar in, den är svår att uppnå på något annat sätt. Jag känner mig levande på ett så starkt sätt. Det är den här upplevelsen som gör att jag kommer att vilja att göra om det. Jag vill genast börja skriva på något nytt för att så snart som möjligt få uppleva det här igen.