Toves Textsalong

Jag tror att det vi läser påverkar det vi skriver. Lite enligt principen att såsom vi vill skriva, så ska vi läsa. Jag menar inte att vi ska kopiera andras texter, utan att vi medvetet och omedvetet tar intryck av det vi läser. Därför tror jag också att det finns en poäng att med omsorg välja vilka böcker vi läser för att få vårt språk att expandera och vårt ordförråd att växa, eller för att våga testa ett annat sätt att berätta. Andras texter är en rik källa till inspiration.

Ibland läser jag texter som jag verkligen önskar ville färga av sig extra på mitt skrivande. Boken som jag läser för tillfället är en sådan: Städerskan av Nita Prose. Prose är en ny bekantskap för mig. Jag läser den visserligen i översättning, men jag vill ändå tro att det är en bra översättning och att den fångar Proses berättarröst. Jag gillar historien, den lite udda berättarstilen och att en person som inte har så hög status få vara huvudperson. Jag gillar både hur den är skriven och att den skiljer sig från annat jag har läst. Det är en sådan läsupplevelse som jag kommer att minnas länge, medan andra som är för snarlika flyter in i varandra. Det här är en bok som jag längtar efter att få fortsätta att läsa. Jag fastnar i berättelsen och jag vill veta hur det ska gå för Molly. Det jag hoppas ska färga av sig på mitt skrivande från den här boken är berättarperspektivet, sättet som de inre monologerna är skrivna på och temat som inte är det mest uttjatade.

Till min glädje har det kommit en uppföljare: Den hemliga gästen. Jag kommer självklart att läsa den också och jag hoppas bara att det inte blir för mycket upprepning. För hur genial och kul den första än är, så finns det en risk att magin försvinner om det kommer en bok till som försöker efterapa den förra. Samtidigt som det är fint med att författarskap där en som läsare känner igen sig. Det är en fin balans mellan att skriva på ett välkänt sätt och att förnya sig.

När jag läser något som fängslar märker jag ganska snart att ord, formuleringar och berättartekniker sakta börjar finna sin väg in i mitt skrivande. Att ha en läslista för skrivprojekt är därför inte så dumt. Jag brukar läsa facklitteratur och andra texter när jag behöver förstå olika mänskliga beteenden eller hitta fakta om olika miljöer eller situationer. Jag besöker miljöer som sätter mig i rätt stämning. Att läsa välskrivna texter som inspirerar är som att äta nyttigt och röra på sig, så att ha ett läsförbud för länge skulle nog inte funka för mig. Jag tror att det istället det på sikt skulle utarma mitt språk och att mina ord skulle sina, om det pågick för länge. Det jag borde sätta ett förbud för istället är sträcktittande på serier på olika streamingtjänster och planlöst zappande på TV:n. Det är min vanligaste fälla att hamna i och som knappast ger några användbara intryck till mitt skrivande, åtminstone färre än vad läsning gör. Så nu fortsätter jag att läsa för att skriva.