Toves Textsalong

Nu har jag lämnat veckan med läsförbud bakom mig och går vidare med vecka 6 av Lev kreativt. Äntligen! Och ja, jag har genast börjat läsa igen. Temat för kursen här veckan är att syna vilka olika strategier vi använder oss av för att förbli i vår låsta kreativitet, ett slags skydd från att bli så kreativa som vi önskar. Det handlar om att bli medveten om att vi tackar nej till de möjligheter som ges och att göra klart för sig själv vad en verkligen vill för att sedan jobba i den riktningen.

I kapitlet tar Cameron upp föreställningarna om det finns en brist på tillgångar i världen. Det är något jag känner igen mig i, tankarna på att resurser och möjligheter är begränsade. Att det råder brist på det jag behöver och vill ha för att jag ska kunna få vara kreativ och en skrivande person. Min gamla svensklärare spökar och upprepar att femmorna är slut, vilket jag likställer med att jag kan ge upp drömmen om att skriva, bli publicerad och läst. Jag bär med mig det som en sanning genom livet: Saker som är eftertraktade tar slut. Jag får inte plats bland publicerade skribenter. Det finns inte oändligt av det jag vill ha. Eller? Om en ska tro på Camerons resonemang är det tvärtom: Det finns resurser till alla som efterfrågar dem men att vi måste finna oss i att detta flöde visar sig på det sätt som det vill och inte som vi vill. Det är trösterikt och får mig att känna att det finns en mening med att fortsätta att drömma, önska och skriva.

Ett begrepp som lanseras den här veckan är dygdfällan. Dygdfällan är det läge som Cameron menar att många låsta konstnärer hamnar i när de istället för att nära sitt konstnärskap försöker vara vänliga för att vara andra till lags. Hon menar att det är viktigt, ja nödvändigt, med ensamtid för att konstnären ska må bra. Jag känner igen mig i beskrivningen av att det finns en rädsla för att uppfattas som egoistisk om jag vill dra mig undan för att skapa eller tänka. Så det är stärkande att läsa att det är något som är viktigt att värna tiden med sig själv och lyssna på vilka behov en har. Hon föreslår att vi ska skriva en lista över förbjudna glädjeämnen för att påminna oss om vad vi innerst inne verkligen vill. Det är en spännande övning för att öka självkännedomen och förändra inställningen till livet. Sedan kan vi ta steg i den riktning vi vill gå, anta en positiv hållning och vara öppen för de möjligheter som vi stöter på och som ligger i linje med det vi önskar. Cameron menar att en viktig del av den kreativa läkningen är att vi ska lära oss att ta emot de möjligheter som vi får.

En annan uppgift för veckan är att utforska varför en tillåter sig själv att förbli blockerad, hur en gör för att förbli blockerad genom olika aktiviteter och om det finns någon person som en beskyller blockeringen på. Det är intressanta frågeställningar som jag tror kan ge många svar om en vågar ta dem på allvar och verkligen lyssna på svaren. Så en uppgift som jag kommer att våga mig på, även om det kan kännas lite läskigt.