Toves Textsalong

Jag kan erkänna att den här gången går det trögare att följa veckorna i Lev kreativt jämfört med när jag gjorde kursen första gången. Jag är allt annat än flitig med att göra uppgifterna och ligger även efter med att göra veckokontrollen. Jag läser dock kapitlen och reflekterar över det Cameron tar upp, så jag är fortfarande motiverad att genomföra kursen men i en light-version.

Den största utmaningen som hon lanserar i kapitlet för Vecka 4 är läsförbudet. Ett läskigt ord. Jag ska erkänna att det känns väldigt svårt och nästan som ett straff, speciellt nu när jag har semester och gärna just läser. Hennes argument för att inte läsa under en vecka är att det minskar inflödet och att det kan vara gynnsamt för utflödet. Alltså om vi inte får lika mycket intryck så kommer vi att börja skapa själva. Hon menar att vi hellre tar del av andras ord än lägger ner kraft på att formulera våra egna. Så sant. Hon föreslår andra aktiviteter istället för läsning: som att plantera om blommor (!), sortera kläder (något som jag faktiskt redan tänkt göra) och meditera. Möjliga och helt rimliga sysselsättningar som jag redan gör och som jag lätt kan fortsätta med. Men ändå, inte läsa!? Men ok, för experimentets skull ska jag göra ett försök och nyfiket observera vad som händer.

En sak som verkligen fungerar är morgonsidorna. Skrivandet flyter på bra och jag har lyckats göra dem varje morgon även om jag har känt mig lockad att hoppa över dem ett par gånger. Jag tror verkligen på det som Cameron skriver i den här veckas kapitel om att det finns en koppling mellan vår sinnesstämning och skrivandet av morgonsidorna. Det är inte: ”jag hoppade över att skriva för att jag var på dåligt humör”. Det är: ”jag är på dåligt humör eftersom jag inte skrev”. Det är precis det jag har upplevt ett par gånger: Jag märker tydligt när jag riskerar att hoppa över för att jag inte känner för det, inte har tid eller måste göra något annat. Humöret har varit dåligt och jag har känt för att ducka hela grejen. Så jag är lite stolt över att jag har lyckats rädda situationen och bestämt mig för att jag ska skriva ändå. Efteråt har jag genast känt mig lättare till sinnes. Så sidorna är viktiga för välbefinnandet och humöret.

Morgonsidorna har också en avslöjande effekt. De kan berätta för oss vad som skaver, ger oss insikter om vad som fattas oss och påminner oss om våra värderingar. Den här veckan har morgonsidorna gjort det tydligt för mig ett hinder som jag medvetet eller omedvetet själv satt upp för mitt skrivande. Det är att jag belamrat min skrivplats med all möjlig bråte och dessutom har växterna i fönstret dött. Det som var tänkt att vara min kreativa plats hade blivit ogästvänlig och sorglig. När jag såg den sanningen på sidorna, tog jag genast tag i det och städade och ordnade upp min plats. Planterade nya späda sticklingar som ska få växa till sig och dammade av ytorna. Nu känns det välkomnande och inbjudande igen. Effekten lät inte vänta på sig: Jag har redan suttit ett par skrivpass vid skrivbordet. Det var nog veckor, om inte månader sedan det hände senast. Så det tackar jag morgonsidorna för att de hjälpte mig att identifiera detta hinder. Jag tror verkligen på kraften i skrivandet. Det gäller bara att våga möta det som kommer upp. Så det är väl mod och uthållighet som är två viktiga komponenter i processen.

Den här veckans största insikt är att skrivandet verkligen kan vara ett sätt att identifiera vad som behöver göras och vad som hindrar. Svaren finns där inne om jag bara ger mig tid att lyssna och skriva ner det som kommer upp. Jag inser att morgonsidorna är det mest kraftfulla kreativa verktyget jag har testat.