Toves Textsalong

Den här gången någon annan och det är jag helt ok med. Jag känner inget avund, utan har bara en känsla av den här gången var min text inte bland de bästa. Jag har sedan jag var liten, haft glädjen att bli utsedd till vinnare i flera skrivtävlingar. Så jag vet hur det känns att lyckas också. Upplevelsen är alltid samma förvåning att min text i konkurrens har gillats av en jury. Jag brukar inte bli särskilt nedslagen av att inte bli utsedd, utan vill med nyfikenhet läsa vinnarna och med ännu större intresse motiveringen (om det finns någon). Jag vill öka min förståelse för vad som tilltalar en läsare eller jury. Jag är uppriktigt intresserad av vad som får en text att stå ut och tilltala en jury. Det är inte så att jag tänker anpassa mitt sätt att skriva, men alltid kan jag lära mig något om skrivande. Jag tror inte heller på att försöka kopiera någon annan, men jag tror på att utveckla förmågan och förståelsen för hur texten kan bli så läsvärd som möjligt.

I en guide om novelltävlingar listas tips på hur en kan bära sig åt för att sticka ut. Här finns de mer uppenbara råden som att hålla sig till rätt omfång och se till att både de första meningarna är riktigt bra och också de sista meningarna ska vara genomarbetade. Andra råd som är mer krävande och viktiga, är att veta vad berättelsen handlar om och att se till att skriva konkreta scener med karaktärer som är spännande. För att sticka ut extra föreslår guiden att en kan testa att lägga in humoristiska inslag som kan göra att novellen blir annorlunda eftersom de flesta texter är av det allvarliga slaget.

Senaste tävlingen jag deltog i var den i tidningen Skriva om romaninledning. Galet många bidrag kom in. Det här var en typ av tävling som handlade om att väcka intresset för fortsatt läsning. Det fanns inga förväntningar på att historien skulle vara klar. Ett spännande koncept, men också svårt.

När jag läser motiveringen av vinnarbidraget, Nu börjar det, så prickar den in flera av råden på hur en ska göra för att sticka ut ur mängden: Texten har fångat och engagerat läsaren från start, det finns personer som läsaren fattar tycke för och det finns tydliga miljöer med tidstypiska inslag som historien utspelar sig i. I vinnarintervjun berättar författaren, Anna Bratt, att hon skriver intuitivt och inte planerar så mycket och lånar in minnen och upplevelser från det egna livet. När jag läser intervjun med Anna blir jag pepp på att fortsätta med mitt manus. Hon sätter ord på hur hon tänker på skrivandet och skrivprocessen som resonerar med mina tankar. Jag känner igen mig i hennes skrivprocess, som tycks ha flera likheter med min egen. Det är inspirerande att få ta del av en annan skrivande persons tankar och på så sätt göra den egna strävan mer verklig och genomförbar.

Bland de positiva omdömen som nämns om övriga bidrag som placerat sig i toppen av tävlingen finns formuleringar som att texten fångar läsaren. Det som har tilltalat den här juryn tycks vara lite mystiska inledningar, språkligt genomarbetade och att fascinerande karaktärer har presenterats. Detta är ju såklart högst subjektivt. Det är det som det fina med skrivandet och åsikter om skrivande: Att det inte finns rätt eller fel. Utan är en fråga om smak. Vad tilltalar just den här läsaren? I den här stunden?

Sammantaget kan en säga att texten måste hålla för en snabb genomläsning, för att gå vidare när bidrag sållas ut. Att tänka på att det kommer att finnas så många andra texter är nog nyttigt. Det är det lätt att tänka sig in i en jurys situation. De läser och läser till ögonen går i kors. De är människor och inte maskiner. Jag tänker att det kan vara en fråga om tajming också: Att ha turen att bli läst när de precis druckit kaffe eller när de läst flera liknande texter och nu får läsa något som inte är likadant. Det är sådana faktorer som inte kan påverkas och tur är väl det?