Toves Textsalong

Det finns många böcker om skrivande. Den senaste som jag har läst är No plot? No problem! av Chris Baty. Baty är den som skapade fenomenet NaNoWriMo som helt ”enkelt” går ut på att skriva 50 00 ord under en månad, ursprungligen november. Trots att det är 20 år sedan boken kom ut för första gången (versionen jag har läst har 10 år på nacken), så känns den som en frisk fläkt att läsa. På ett frikostigt och humoristiskt sätt delar han med sig tips på hur en ska göra för att få den där boken skriven på en månad. Eller i allafall råmanuset.

Boken bjuder på inspirerande läsning och Baty gör sitt bästa för att avdramatisera själva skrivprocessen, samtidigt som han inte drar sig för att vara väldigt tydlig med hur utmanande det är att skriva och speciellt att orka fullfölja. I boken blandar han egna erfarenheter med uttalanden från deltagare från åren med NaNoWriMo.

Den första delen av boken berör allmänna tips på hur en kan förbereda sig inför den kommande skrivprocessen. Han bjuder på trams blandat med uppriktiga råd. Det är allvarligt och roligt på samma gång. Han argrumenterar för att inte planera för mycket innan en börjar skiva. Det finns något roligt med att låta historien utveckla sig under skrivprocessen. Ett annat råd som jag tycker att det ligger mycket i, är att fundera över vad en själv gillar att läsa för att på så sätt hitta fram till den en ska skriva. Antagandet är att det en gillar är en förmodligen också bra på. På samma sätt är det till hjälp att bli medveten om vad en inte tycker om i böcker.

Den andra delen av boken är uppdelad med ett kapitel för varje vecka under skrivutmaningen. Varje vecka har sina särskilda utmaningar, motgångar, tankar och upplevelser. För varje vecka tar Baty upp utmaningar, ger tips, föreslår övningar till stöd för den kreativa processen. Det jag uppskattar är att han ger goda råd om hur en kan förhålla sig till skrivandet beroende på var en är i processen, det är inte samma sak att vara i början som att ha kommit längre.

Flera av råden i boken har jag hört förut, det som känns nytt är Batys sätt att resonera kring dem. Det råd som jag fastnar speciellt för är det om vikten av att sätta deadlines för sig själv. Jag håller också med om att det faktiskt är lättare att åstadkomma något om en har mycket annat att göra samtidigt. Baty argumenterar emot att ta tjänstledigt för att skriva, utan menar på att det är lättare att skriva när livet pågår. Det han däremot framhåller är vikten att vara hängiven skrivandet och att analysera vilka andra aktiviteter som en kan avstå ifrån för att få tid till att skriva och att schemalägga tiden.

Läsning av boken kan fungera som en peppande kompis som hjälper en längs vägen, när det känns motigt, när en vill ge upp. Det är alltid inspirerande att läsa om hur andra har gjort för att lyckas med sina skrivprojekt trots att livet med jobb, familj och aktiviteter pågår. I No plot? No problem! lyckas Baty med konststycket att beskriva skrivprocessen på ett realistiskt men samtidigt få det att kännas genomförbart.