Toves Textsalong

Det ligger så mycket i Tage Danielssons uttryck: ”Utan tvivel är man inte klok.” Kanske är det till och med så att: ”Utan tvivel blir det ingen bok”? Jag tror att det hos alla kreativa, skapande, tänkande och skrivande människor bor ett tvivel. Det kan vara olika stort och yttra sig på skilda sätt, men någonstans lurar det. Ett tvivel som kan ha flera ansikten och uttrycka sig på olika sätt: Blir det jag gör bra, tillräckligt bra? Kommer någon att bry sig om det jag skapar? Är det någon mening att alls hålla på?

När jag pratar skrivande med andra som skriver kommer tvivel och bristande självförtroende nästan alltid upp: Jag skriver men är alltid kritisk till det jag gör. Det jag skriver blir bara skit. I de tankarna är tvivlet förknippat med prestation och kvalitet. Det är som ett slags filter som allt vi skapar ska passera genom innan vi vågar tro att det kan bli något. Mental träning är något som vi alla skulle kunna ha nytta av. Att bli vän med och förstå sig på hjärnans sätt att fungera är välgörande för skapandet. Just nu läser jag en bra bok i ämnet: Compassioneffekten av Christina Andersson. Jag rekommenderar den varmt till alla som vill lära sig mer om hur känslor fungerar och hur vi kan utveckla ett vänligare förhållningssätt till oss själva och det vi gör.

De dagar då jag lyckas hålla distans till tvivlet kan jag tänka att tvivel kan ha en annan viktig funktion som inte handlar om att klanka ner på det en gör utan att utgöra en måttstock för hur viktigt skapandet är. Om en vågar och orkar trotsa tvivlet och bara kör på, då är det ett tecken på att det som en kämpar med är viktigt på riktigt. Kampen med tvivlet är måttet på om det är värt att fortsätta. Att stå upp emot tvivlet ställer krav på mental stryka, envishet och uthålligthet och som jag tror att vi kan öva upp vår förmåga till genom att läsa, byta erfarenheter med andra och lära oss av våra egen skaparprocess.

Hur det skulle vara om vi bara kunde släppa tvivlet eller iallafall sluta fred med det? Konstatera att: Jag vet att du är där. Se funktionen som tvivlet har: Du ska testa mig så att jag verkligen blir säker på att jag vill det här. Jag kommer att fixa den här kreativa utmaningen som jag tagit mig an. Jag kommer inte att ge upp, jag dyker upp vid datorn och öppnar dokumentet igen och igen. Min strategi för att orka vidare är att skriva oavsett om det blir något och oavsett om någon kommer att läsa. Brotta ner tvivlet med viljekraft och tron på att orden betyder något.