Toves Textsalong

På en av mina nyckelringar står meningen ”Tid är bara något de har hittat på” och så är det en teckning av en ko som lugnt står och tuggar på gräs. Det är en fundering som jag instämmer i: Tid är en konstruktion, men samtidigt något som vi måste förhålla oss till. Tiden är en viktig och (kanske avgörande) komponent i förhållande till skrivande. Att både hinna med det en vill och det en måste hinna. Hur ska tiden räcka till att både yrkesarbeta och skriva på det manus som en drömmer om?

Ett klokt råd som ofta nämns är att en måste hitta en skrivrutin som passar in i det liv en lever, alla har olika förutsättningar. Det som funkar för en person, passar inte för en annan. Det går inte att helt ta över en annan människas koncept, utan behöver prövas ut utifrån den egna situationen. Men en viktig sak och som jag tror är viktig oavsett är inställningen: att ge sig själv tid och att verkligen bestämma sig för att det är det här jag ska göra. En värdefull talang att ha som skribent är förmågan att omvandla dötid till skrivtid. Det kräver lite övning, övertygelse och disciplin för att inte lockas att scrolla på mobilen, titta på dum-TV eller bara stirra ut i luften istället för att ta upp ett skrivprojekt. Men det går!

Med övning kan en hitta småstunder som en kan ta tillvara på och använda till pågående skrivprojekt. En sak som jag har upptäckt är att inte ha för höga förväntningar på hur lång tid varje skrivpass måste vara för att det ska vara värt. Det är befriande att tänka att tid bara är påhittat. Spelar det någon roll hur lång tid något tar att göra? Om resultatet blir bra, så är tiden som en har lagt ner mindre intressant. Ibland kan jag skriva något på bara någon minut, medan andra texter tar mycket längre tid att få till. Och det är inte alltid det går att avgöra vid en läsning vilken som tagit längst tid…

För att skapa mina skrivstunder, korta som långa, har jag lagt bort tankarna på hur det måste vara för att det ska gå att skriva. När jag inte bryr mig om de föreställningarna händer något intressant: Allt blir lättare eftersom jag inte förväntar mig något. Allt jag vill är att skriva. Så enkelt och så svårt är det. Det är alltid lämplig tid att skriva: Om jag sitter och väntar medan ett barn gör sin fritidsaktivitet. Jag ser till att ta mina pauser på jobbet i osynk med kollegor för att frigöra tid. Jag skriver på lunchen. Det mest udda stället jag har skrivit på är kanske i frisörstolen eller bakom ratten (när bilen står parkerad såklart). Min inställning är att det alltid går att skriva, men det kräver lite planering. Jag tycker om molntjänster så att jag alltid har tillgång till mina dokument. Vet jag att jag kommer att vara ouppkopplad tar jag med penna, papper och ibland utskrivna sidor av det jag jobbar på för tillfället.

En annan sak som gör att jag lätt hittar skrivtid är att jag inte tror på att inspiration är en magiskt upplevelse som en genom att försätta sig i ett visst mentalt tillstånd kommer att hamna i. Belöningen är att då och då hamna i flow och få uppleva att tiden upphör att existrera för ett tag. Det är det tillståndet som för mig är ett tecken på att jag har kommit igång på allvar och är i kontakt med min skapande sida. Orden flödar ut lika fort som tankarna kommer upp i huvuudet. Det är en underbar situation att vara i, men är inget som uppstår av sig själv. Skrivande handlar om målmedvetet, envist och hårt arbete.