Att skriva texter är att känna rytmen i orden. Jag kan inte läsa noter, men jag föreställer mig att så som jag tänker på orden så ser en kompositör på noter. När jag skriver vill jag skapa ett flöde, en viss rytm och melodi.
Jag hoppas att mina ord ska skapa en viss dynamik som gör att läsaren får en starkare upplevelse av texten som framkallar känslor.
Jag har funderat vidare på kommentarerna som jag nämnde i förra inlägget: Att jag ibland har korta meningar vilket driver på tempot i min text kanske lite väl mycket i förhållande till handlingen. Det är för mig en viktig synpunkt eftersom jag vill att rytmen ska vara i harmoni med temat eller innehållet. Jag hoppas att mina ord ska skapa en viss dynamik som gör att läsaren får en starkare upplevelse av texten som framkallar känslor.
Jag har en fallenhet att använda mig av korta meningar, ibland bara ett enstaka ord (vilket ju inte är en mening, men hur som helst.) Det finns en anledning till att jag väljer ut ett ord istället för att skriva en hel mening. Effekten jag hoppas uppnå är att läsaren dröjer vid ordet och lägger märket till det på ett annat sätt än om det är en del av en mening. Jag tänker att de blir extra viktiga eftersom jag har valt dem med omsorg. Samtidigt är det viktigt att inte ha för många sådana efter varandra, då blir det för hackigt vilket kan störa läsningen. Målet är att balansera orden med handlingen och rytmen.
För att undersöka textens melodi brukar jag läsa texterna högt för mig själv. När jag gör det märker jag om det är för entoningt, om jag behöver korta, sätta ett komma och om jag upprepar ord som låter för lika. Ibland vill jag ha ord med liknande ljud för att skapa en viss känsla, men ibland vill jag ha en variation så att det inte blir för entonigt. Högläsningsfasen brukar komma ganska sent när jag redigerar, men ibland tar jag till det när jag känner att jag kört fast eller inte riktigt får till ett avsnitt.
Jag inspireras av rytmiska texter. Några favortier är Lennart Hellsing särskilt hans översättning av Gruffalon, Tove Janssons Hur gick det sen?, Vem ska trösta Knyttet? och Fisksaga av Pernilla Stalfelt. De har alla det gemensamt att de har en fantastisk känsla för rytm, ordval och flyt. Alla står i min bokhylla. Jag brukar ta fram någon av dem när jag behöver fylla på känslan för ordens musikalitet.
Lämna en kommentar