Toves Textsalong

Det är lurigt det här med att finna mening i skapandet: Vissa dagar behöver jag ingen som helst yttre anledning att göra det jag gör. Andra dagar är jag i stort behov av att den fnns en mottagare eller en uttalad beställning. Dessa ytterligheter går handihand och vissa dagar pågår en dragkamp mellan dem på ett sätt att jag blir lamslagen och inte gör något alls. Är det detta som är att vara i en kreativ kris? Det bästa läget är när de båda behoven är i balans med varandra. Att jag skriver för att jag tycker om det och har en vetskap om att det finns en läsare.

Mitt bokmanus som jag nu hållt på med i omgångar i flera år är i ett sådant läge att jag börjar känna att jag har skrivit ”klart” (om en text någonsin blir klar?) men inte hittat en läsare. Ska jag lägga det åt sidan och börja på något annat? Men så dyker det upp en möjlighet i form av en skrivtävling: ”Mina första sidor”. Det är precis vad jag behöver för att komma vidare: En tydlig deadline som jag inte kan påverka, en motttagare i form av en jury och en chans att nå läsare genom att inledningen publiceras på webben. Det är klart att jag ska ta det här tillfället. Det ger mig ny energi och lust att vända tillbaka till texten och redigera den ytterligare en vända. Så nu vet jag vad jag ska ägna vårens skrivtid åt.

Så vårens mening med skrivandet blir alltså att redigera mitt manus så att det blir så bra jag kan göra det på egen hand. Fila på det och ge det min omsorg på alla sätt jag kan. Jag har haft en paus från det i någon månad nu, så jag kan nästan känna en längtan efter att öppna dokumentet och börja jobba med det igen. Tänk vad en yttre impuls kan göra gott för skapandet!