Toves Textsalong

I dagens DN finns en artikel som tar upp ett ämne som jag har funderat mycket på: Hur snabbt en bok tappar i värde. Artikeln diskuterar också hur ”lätt” det tycks ha blivit att slänga en bok. Det är intressant och lite ledsam läsning om hur olika mekanismer i samhället och ekonomin har tvingat fram denna utveckling. Är det bara formen bok, eller betyder det också att texter har blivit lika förgängliga? Kan vi lika gärna sluta skriva eftersom inget består? Det är tunga tankar om det som jag tycker är det viktigaste uttryckssättet: orden och berättelserna.

Det är ett faktum att det finns för många böcker i Sverige och att de hela tiden ökar i mängd. Det som jag tidigare skrivit om och frågat mig är om det finns plats för ytterligare en bok (min)? Bokens minskade status är inget som avskräcker mig, det är inte status eller berömmelse som driver mitt skrivande. Det är att få uttrycka mig, sätta ord på vad det är att vara människa och att berätta något som är viktigt. Men det hindrar inte från att det är sorgligt att läsa om hur vi gör oss av med böcker på ett mer lättsinnigt sätt än vad som varit fallet tidigare. Boken kan inte heller säljas vidare eftersom värdet försvinner. Innan trodde jag att det var pocketbokens öde, men nu inser jag att det även handlar om fina inbundna böcker. Formen verkar inte har någon betydelse. Det finns en massproduktion som utgör ett hot mot boken. Bokvärlden som jag tänkt på den är sannerligen upp-och-ner.

Begreppet uppmärksamhetsekonomi som nämns i artikeln, är nytt för mig, men jag förstår genast vad det handlar om. Vi konsumerar både information och underhållning i rask takt. Vi scrollar genom flödet, provtittar på något väcker det inte vårt intresse är det lätt att klicka vidare för att titta på något annat. Samma sak är det med böcker fångas, inte läsaren efter den första sidan är risken stor att boken inte läses. Det finns så mycket annat att läsa, så varför kämpa med en bok som inte direkt levererar det vi söker?

En aspekt som lyfts är att bokens formgivning har kommit att bli viktigare än dess innehåll. Det en kan se är när böcker används som rekvisita i skyltfönster, används som inredningsdetalj eller när det skapas bokkonst, som att vika en bokgran. Det få mig att fundera över vad jag håller på med. Var är skivandet i denna kontext? Hur ska bokbranchen utvecklas, kommer den att finnas kvar? Kommer en aspirerande författare att ha en chans att bli utgiven på ett traditionellt förlag i framtiden?