Toves Textsalong

Ett av mina favoritcitat av den amerikanska författaren Anne Lamott lyder: ”You own everything that happened to you. Tell your stories. If people wanted you to write warmly about them, they should’ve behaved better.” Min omsorg om andra har länge hindrat mig och gett mig föreställningen om att jag inte äger mina historier. När jag tänker på budskapet i Lamotts ord blir jag sträkt i att det visst är mitt och att jag kan använda det. Jag försöker leva efter det när jag sitter med mina tankar om risken att det jag skriver skulle kunna såra någon.

Jag vet att det finns personer i min omgivning som är oroliga att jag ska hänga ut dem eller använda det jag är med om på ett för dem ofördelaktigt sätt. Jag har länge kämpat med de tankarna: Hur gör jag om jag skriver om något eller någon som ligger mig nära? Det är en svår avvägning, men jag tänker att så länge mitt motiv inte är att skada någon kan jag gör det.

Texter har också de bästa förutsättninarna när jag skriver om något som jag känner till väl. Helst ska det utgå från något jag varit med om eller känt. I mina texter strävar jag efter att alltid ha en kärna av mitt eget. Sedan döljer jag det under lager av påhitt, andra miljöer och andra personer så att det blir mer oigenkänligt för de som känner mig. Jag ägnar mig inte åt autofiktion, utan bygger på det jag har med mig. Om jag någon gång får för mig att skriva något helt uppdiktat som jag inte har någon koppling till, märker jag snart att texten blir både platt och intetsägande. Jag tappar engagemanget att skriva och det känns inte på riktigt.

Jag har genom åren tänkt fram och tillbaka på detta, men kommit fram till att jag med varsamhet får använda mig av mig när jag skriver. Det handlar inte om att jag genom texten har en personlig uppgörelse med det som jag har varit. Det är min nyfikenhet på vad det innebär att vara människa och hur vi beteer oss i olika situationer som gör att jag tar från mina erfarenheter. Jag vill skapa igenkänning så jag lånar personlighetsdrag från personer som jag möter. Det kan handla om att jag vill ge ett annat perspektiv på händelser och då behöver jag använda andra människors syn på tillvaron. Det krävs dock fortfarande mod att skriva ur egna erfarenheter, men jag har rättigheten.