Toves Textsalong

När jag skriver texter har jag för vana att ha två parallella dokument öppna: Ett där jag skriver själva texten och ett slaskdokument. I slaskdokumentet slänger jag in meningar och stycken som jag klipper bort från huvuddokumentet. Medan jag filar på texten byter jag ord och redigerar oftast ganska hårt. Ibland tar jag bort hela avsnitt, men istället för att radera det, klipper jag ut och sparar i slaskdokumentet. Det är en trygghet att kunna backa om jag ångar mig. Att inte tappa bort fina formuleringar som jag i ett senare skeede av processen kommer på att jag vill använda.

Ofta brukar mitt slaskdokument med tiden växa sig ganska stort. Slaskdokumentet som jag har till min bok jag skriver på just nu, är för tillfället uppe i 37 sidor. Det händer att jag återvänder till sånt som jag rensat bort, men det vanligaste är att det som hamnat i slasken stannar där. Vetskapen att jag har slasken gör att jag kan slappna av mer under min kreativa process. Får jag ett infall och vill testa något, behöver jag inte hejda mig av rädsla för att sabba för mycket. Det är också ett bra ställe att placera ”älsklingar” som jag blir tvungen att stryka. Att ”älsklingarna” har ett dokument att leva vidare i, gör det lättare att välja bort dem från huvuddokumentet. Har du inte provat att jobba med ett slaskdokument, rekommenderar jag dig det!