Toves Textsalong

När jag skriver i privat dagbok eller reflektioner som inte är menade för någon annan är jag inte intresserad av vad någon annan tycker. Det finns ingen tilltänkt läsare. När jag skriver texter som har en mottagare blir respons och reaktioner på min text viktigt redan under skrivprocessen. Respons gör att jag får en möjlighet att göra mina texter bättre. Det får mig att tänka till och reflektera ytterligare över det jag skriver. Det utvecklar mig som skribent. När jag tar emot respons får jag en möjlighet att se texten ur ett annat perspektiv, den får en dimension till: läsarens.

Användbar respons är något annat än att rätta stavfel och meningsbyggnad det som snarare är korrekturläsning, (som absolut också är viktigt). Den respons jag tänker på är den som kräver en mer aktiv läsning av texten. En process där läsaren går in i texten och bidrar till textens utveckling. Konstruktiv respons är dessutom något mer än den platta (visserligen tevliga) kommentaren: ”Bra.” Bra på vad sätt? Bränslet till att komma vidare med en text får jag av en aktiv, ärlig läsare som har förmågan att formulera sin upplevelse av texten. Det jag gärna vill veta är om min text framkallade känslor, väckte frågor eller kom med nya insikter. Fanns det partier i texten som var svåra att greppa eller som var överflödiga? Det är sådant som jag är nyfiken på när jag frågar hur min text uppfattas.

Jag älskar respons som samtalar med texten. Det bästa är när reaktioner dyker upp direkt i den löpande texten, likt repliker. När jag får sådan respons väcks min lust att förtydliga, utveckla och skriva mer. Det blir ett samtal i och om texten och jag ser tydligare vad som kan bli bättre. Det är en konst att ge sådan respons. Alltid en lycka när jag får ta emot detta, mitt skrivande får en ny och djupare mening när jag påminns om att det finns någon som läser mina ord.